fattningen, att man skulle skada en fiende genom att tillföra honom lifsmedel.[1]
Men visserligen följde det icke af en sådan uppfattning, att lifsmedelsexport under alla förhållanden skulle anses olämplig eller ens betraktas med sneda blickar. Så snart lifsmedelstillgången inom landet ansågs säkerställd, inställde sig nämligen det allmänna intresset för export utan vidare, och härskaren öfver sådana typiska lifsmedels- eller njutningsmedelsexporterande länder som Nordtyskland, Italien och Frankrike kunde svårligen tänkas ställa sig på någon annan ståndpunkt, då han eljest hyllade den merkantilistiska eller »bullionistiska» politiken. Därför var det endast naturligt att han i ett redan förut ett par gånger citeradt bref till sin finansminister Gaudin 1810 talade om sitt syfte att genom smuggling gynna den franska lifsmedelsexporten samt importen af mynt, liksom att han lät Champagny samma år meddela franske ambassadören i Petersburg, tydligen med anledning af klagomål från rysk sida, att han gaf licenser för export af vin och spannmål såsom nyttig för sina länder, utan närmare undersökning af hur engelsmännen sedan behandlade de licensförsedda fartygen. Likaledes kunde han i ett af d:r Rose citeradt bref (den 28 juli 1809) till t. f. inrikesministern Fouché, hvari vredens åskor släppts lösa, rasa öfver påståendet att han i och för sig skulle afvisa export, som han tvärtom ansåg hindras af engelsmännen, ej af honom; »det förekommer export, så snart det förekommer möjlighet till afsättning». Icke ett enda af dessa bref lika litet som något annat mig bekant innehåller en antydan om sträfvan att skada England genom lifsmedelsexport men väl en tydlig afsikt att därigenom gagna Frankrike. Sammanhanget framträder tydligt i de ryktbaraste fallen, då en uppdrifven spannmålsexport från Frankrike, Holland och Flandern till England ägde rum åren 1809 och 1810. Under 1809 uppges omkr. 90,000 ton hvete utom annan spannmål ha kommit därifrån, och af den enastående importen året därpå — utan afdrag för export 353,500 ton hvete och 135,400 ton annan spannmål till ett sammanlagdt värde af öfver
- ↑ Till ärkekanslern Cambacérès 5, 25 apr. 1807, till Eugène 6, 31 aug., 24 sept. 1810, olika »Notes» (kejserliga diktamina) 13 jan., 8 febr.. 11 mars 1812, (Corresp. de Nap. resp. nr 12 297, 12 470, 16 767, 16 855, 16 946, 18 431, 18 485, 18 568), till ital. finansmin. 22 mars 1813 (Lettres inéd., ed. Lecestre, nr 972). — Pasquier, Histoire de mon temps. Mémoires I (1893) kap. 21. — Chaptal, Souvenirs 291 f. — Levasseur, Hist d. cl. ouv. 1789—1870 I 341, 477 n. 5. — Vandal, Napoléon et Alexandre I:er III 339, 459.
16—181359. Heckscher Kontinentalsystemet.