Sida:Kontinentalsystemet.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


25
SJÖSPÄRRNING

endast med den reservationen, att de ej hade beställts direkt genom franska regeringen![1]

Kolonialhandel Särskild uppmärksamhet förtjänar i detta sammanhang kolonialhandeln, som ännu vid denna tid i alla länder reglerades efter det s. k. gamla kolonialsystemet. Dettas grundsats var, att moderland och kolonier skulle utgöra ett ekonomiskt helt med en strängt genomförd arbetsfördelning dem emellan, så att moderlandet ensamt tillförde kolonierna industriprodukter och hvad de eljest behöfde samt i utbyte ensamt eller så godt som ensamt mottog de råvaror, ädla metaller samt närings- och njutningsmedel som kolonierna frambragte, allt med inhemska fartyg och genom inhemska köpmän. I detta fall ansågs sålunda icke blott exporten som ett ekonomiskt intresse för moderlandet, utan detta gällde också importen från kolonierna. Följaktligen var det här en stor triumf, om man genom sjöspärrningen lyckades föra äfven fiendekoloniernas produkter till sitt land, samtidigt med att man på detta sätt försvårade konkurrensen från dessa produkter med de egna koloniernas produkter på Europas fastland. En stor del för att ej säga hufvuddelen af de offentliga meningsstriderna på handelsspärrningens område särskildt i England och Amerika gällde just kolonialhandeln, som också kvantitativt spelade en förvånande stor roll i sjöfartsländernas totala handel, framför allt genom den reexport af kolonialvaror som uppstod därigenom. Sålunda steg Englands export af utländska varor, hvilket i allt väsentligt betyder kolonialvaror, enligt handelsstatistikens s. k. officiella värden, oafbrutet under revolutionskrigens gång från 21 % af totalexporten 1792 till 36+14 % 1800, medan Frankrikes export till Europa af varor från de västindiska kolonierna omedelbart före revolutionen var större än hela dess export af moderlandets egna hufvudprodukter textilvaror och dryckesvaror. Å andra sidan antog Förenta staternas mellanhandel med franska, spanska och engelska västindiska produkter under krigens gång enorma proportioner, kulminerande år 1806 med beloppet 60 mill. dollars eller en och en half gång exporten af Förenta staternas inhemska varor.[2]

Handel med fienden Detta var alltså de mål som spärrningspolitiken sattes .att tjäna. Men som redan nämnts, bestod det egendomliga i taktiken icke blott

  1. Stephen 90, 60 ff., 195 etc. — Emory Johnson m. fl., History of Domestic and Foreign Commerce of the U. S. II (1915) 23. — Parliamentary History XXXV 916. — Hansard's Parliamentary Debates XXII 8, 42 f. (öfverhuset 5 och 6 maj 1812).
  2. Hansard's Parl. Deb. IX App. sp. XV f. — Levasseur, Hist. d. cl. ouvr. av. 1789 II 554 n. — Johnson II 20. Jfr tab. nedan s. 70.