Sida:Kontinentalsystemet.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
37
FASTLANDSSPÄRRNING

lunda den förskräckelse 1796 års påbud väckte i hansestäderna, som brukat förse Frankrike med dessa varor.[1]

Betydelsen för samtliga de franska revolutionsregeringarnas allmänna politik af dessa planer på Englands afspärrning från Europas fastland utgör, som man lätt nog inser, ett hufvudtema för Sorels framställning.[2] Han söker visa, att det franska utrikespolitiska programmet: de naturliga gränserna (oceanen, Rhen, Alperna och Pyrenéerna) måste leda till ett behof af godkännande åt dessa eröfringar från alla andra makters sida och att Englands bifall ej kunde framtvingas annat än genom angrepp på dess handel, hvilket i sin ordning endast kunde ske genom kontinentalblockaden, »ett fruktansvärdt och hyperboliskt medel, alldeles oproportionerligt till det ändamål som framkallar det men likväl det enda som kan tillgripas». Om den ofrånkomliga logiken i detta resonemang behöfver man ej känna sig öfvertygad — särskildt svag förefaller punkten om det oafvisliga behofvet af erkännande från Englands sida åt de nya eröfringarna — för att medge, att en dylik tankegång måste ha föresväfvat de franska politiker som under växlande namn styrde Frankrikes öden under de sex—sju åren mellan krigsutbrottet 1793 och Bonapartes definitiva makttillträde. Det kan sålunda icke råda något tvifvel, att tankar i denna riktning legat till grund för flertalet af de förut behandlade lagstiftningsåtgärderna. Så motiverade den folkrepresentant (Lecouteulx), som 1796 i de gamles råd var referent för lagförslaget om engelska varors utestängande, åtgärden med att republikens och dess allierades flaggor vajade öfver hafvet (!) från Emden till Triest och att nästan alla Europas hamnar voro stängda för England, hvarför man »måste göra slut på de frivilliga subsidier, som konsumenter af engelska varor betala till det».[3] I afseende på den egentliga utrikespolitiken har Sorel framdragit en mängd exempel i samma riktning, af hvilka några bland de mera betecknande må nämnas här. Omkring 1794 föreslog sålunda en fransk diplomat,

  1. Commentaires de Napoléon I:er, III (1867) 413. — Zeyss, Die Entstehung der Handelskammern u. die Industrie am Niederrhein währ. d. franz. Herrschaft (1907) 94. — Schmidt 339 ff. — Servières, L’Allemagne française sous Napoléon I:er (1904) 128 f. — Wohlwill, Neuere Geschichte der Freien und Hansestadt Hamburg insbesondere von 1789 bis 1815 (Allg. Staaten-Geschichte Abt. III, Werk X; 1914) 181 ff., 197, 202 n. 2. — Wohlwill, Frankreich und Norddeutschland von 1795 bis 1800 (Hist. Zeitschr. LI, 1883) 424 f.
  2. Sorel IV (1892) 176, 183, 213, 266 ff., 359, 387 ff., 392, 464, V (1903) 102.
  3. Le Moniteur (réimpr.) 14 och 16 brumaire år V. — Mahan, Infl. of Sea Power II 248 f.