utan stort betryck uthärda ens en obetydlig ökning i den redan pålagda bördan. När detta skrefs, var den fonderade engelska skulden 124 mill. pund sterling (1775); och redan det amerikanska kriget, som inföll mellan första och tredje upplagorna af Wealth of Nations, var ej långt ifrån att fördubbla skuldsumman. När England vid början af 1793 ingrep i revolutionskrigen, utgjorde beloppet sålunda 230 mill. Sedermera finansierades kriget till den grad med lån, att den fonderade skulden (för Storbritannien och Irland) vid tiden för freden i Amiens 1802 hade stigit till det efter omständigheterna onekligen häpnadsväckande beloppet 507 mill. pund, en summa, hvars innebörd kanske blir tydligast när man betänker, att den fonderade engelska statsskulden vid världskrigets utbrott 1914 ej stod högre än 587 mill. pund. Under dessa förhållanden kunde Adam Smiths varning icke undgå att göra intryck. Man finner den också åberopad som hufvudvapen emot England i en 1796 utgifven broschyr med den betecknande titeln The Decline and Fall of the English System of Finance, af den bekante engelske republikanen och fritänkaren Thomas Paine, som några år förut flytt till Frankrike och blifvit ledamot af nationalkonventet. I den samtidiga franska journalistik på området, som framdragits af en kvinnlig engelsk historiker, Miss Audrey Cunningham, figurerar också en förestående engelsk statsbankrutt som ett tämligen själfklart framtidsperspektiv; särskildt är detta fallet i en — af Miss Cunningham in extenso aftryckt — ganska måttfull skrift, Des finances de l’Angleterre, från 1803 af litteratören Henri Lasalle.[1]
Visserligen får man akta sig att öfverskatta betydelsen af dessa synpunkter. Något mera hopplöst förstördt än Frankrikes egna finanser under revolutionen torde vara svårt att uppleta; och detta lands förmåga af stor militär maktutveckling trots den mest genomförda statsbankrutt kunde snarast ha väntats inge skepsis emot vidtgående politiska verkningar af finansiella svårigheter. Men de ledande franska statsmännens tankar togo ej denna riktning. Vare sig på grund af uppriktig öfvertygelse eller med beräkning af verkan på allmänna meningen, utgjorde det sålunda ett axiom för Napoleon, att hans finanser i både krig och fred måste bestridas utan lån i synlig måtto; och mycket
- ↑ Macaulay, History of England, Chap. 19, ed. Henderson (1907) 617 f. (jfr Burke, Observations on a late publication intituled The Present State of the Nation, 1769). — Adam Smith, Wealth of Nations, Book V, Chap. III, ed. Cannan II 396, 407 f., 414 f. — National Debt 1786—1890 (Blue Book C.—9010; 1891) 72 ff. — Miss Cunningham, British Credit in the Last Napoleonic War (1910) 17 f., 27 ff.
