Hoppa till innehållet

Sida:Kontinentalsystemet.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


40
KAP. I. KONTINENTALSYSTEMETS FÖRUTSÄTTNINGAR

hvilket ej kunde undgå att återverka på hans uppfattning om styrkan hos den förnämsta handelsstaten. Den bekante kemisten Chaptal, inrikesminister under konsulatet och sedermera nära förbunden med. kejsardömets industripolitik, skildrar i sina minnen Napoleons ovilja mot köpmännen, som blott bytte ut varor, medan fabrikanterna tillverkade dem, och som med en affär på en million blott gåfve sysselsättning åt två—tre biträden, medan industrimannen med samma omsättning underhölle fem—sex hundra familjer. Och att Chaptal härvid rätt återgifvit Napoleons uppfattning, som ju i så fall ej afveke nämnvärdt från andra ekonomiskt otränade personers, blir så mycket sannolikare när man ser den fullkomliga köld, hvarmed kejsaren från första stunden förespådde, att kontinentalsystemet skulle ruinera sådana handelsstäder under hans direkta eller indirekta välde som Lyon, Amsterdam och Rotterdam.[1]

Englands statsskuld Tron på det vacklande i Englands ställning berodde emellertid ej blott på dylika allmänna ekonomiska föreställningar utan stärktes också af en hel mängd påtagliga drag, som ej kunde undgå att ge uttryck af begynnande ekonomiskt förfall; det kan icke nog starkt betonas, hur länge man trott sig se tecken därtill. Ett af de viktigaste bland dessa drag var under den nu ifrågavarande tiden den svindlande ökningen i Englands statsskuld, särskildt sedd emot bakgrunden af en allmänt omfattad föreställning, att en dylik utveckling oundgängligen måste leda till statsbankrutt. 1700-talets ekonomiska litteratur i själfva England är full af Kassandra-spådomar om den förestående ruinen på grund af skuldsättningens tillväxt. Ja, när Macaulay i en bekant passus säger, att med undantag af Burke ingen författare allt sedan den fonderade engelska skuldens första tid insett den trygghet landets allmänna ekonomiska utveckling utgjorde emot dessa faror, kan ej ens det undantag han anger anses riktigt. Särskildt intressant är härvidlag Adam Smiths framställning. Den uppfattning af de europeiska statsskulderna som framträder i Wealth of Nations är genomgående anmärkningsvärdt pessimistisk. Enligt Adam Smiths mening komma de fonderade skulderna i längden att ruinera alla de stora staterna, liksom de redan alltmera försvagat dem. Och äfven om han anser England genom sitt bättre skattesystem mer än de flesta länder i stånd att hålla sig uppe, varnar han för alltför stor optimism i afseende på dess förmåga att

  1. Chaptal, Mes souvenirs sur Napoléon (1893, författade kort efter 1815) 274—79. — Bref till Louis af Holland 15 dec. 1806 (Lettres inédites de Napoléon I:er, ed. Lecestre, 1897, nr 134).