ANDRA KAPITLET
Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp
Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta Staternas själfblockad 1807—1812
Handelskriget före Berlindekretet 1799—1806 Bonapartes makttillträde i slutet af år 1799 ledde, som hvar och en vet, icke till den allmänna freden samt särskildt ej till freden med England; och de tendenser som förut skildrats fortforo därför på båda sidor. Det nya var hufvudsakligen en stark aktivitet hos de neutrala, resulterande i det väpnade neutralitetsförbundet i december 1800 mellan Sverige, Danmark och Ryssland, med Preussen som tämligen motvillig fjärde man. Det byggde på samma grundsatser som 1780 års väpnade neutralitet, blott med ytterligare garanti emot kapning vid blockad, i form af föregående varning från de bevakande krigsfartygens, sida, äfvensom förbud mot visitering af konvojerade handelsfartyg. Stöten hade gifvits därigenom, att de nordiska konvojeringarna fortsatts äfven sedan Frankrike i december 1799 upphäft nivôse-lagen, såsom förut omtalats, och därigenom fått sin spets riktad mot England. Häraf följde upprepade sammanstötningar med engelska krigsfartyg, och i september tillkom ett ovanligt flagrant öfvergrepp från engelsk sida, då engelska kapare i Barcelonas hamn bemäktigade sig ett svenskt fartyg och under skydd af dess neutrala flagg lyckades kapa de där liggande spanska skeppen.
»De neutralas liga» blef därför Bonaparte ett ytterst välkommet moraliskt och politiskt stöd mot England, och från dess korta lifstid härstamma åtskilliga af hans tidigare yttranden om kontinentens afspärrning emot England, bl. a. ett till hans medhjälpare Roederer (dec. 1800) om nödvändigheten att »blockera engelsmännen på deras ö» och »vända till deras fördärf detta insulära läge, som skapar deras oför-
