fredsbrott redan i maj 1803, och kraftmätningen mellan England och Frankrike skulle nu utan uppehåll fortgå till Napoleons fall samt därvid bereda den mest obegränsade utveckling för de idéer, hvilkas genesis vi förut följt.[1]
Spärrningen 1803—06 Till en början fortgick det ömsesidiga handelskriget i hufvudsak i sina gamla former; till åtskilliga detaljer häri blir det tillfälle att återkomma längre fram. Omedelbart efter krigsutbrottet lade England beslag på alla franska och holländska fartyg i engelska hamnar (17 maj 1803), därefter reglerades den neutrala handeln på fiendens kolonier efter en ordning som utgjorde ett mellanting mellan 1794 och 1798 års förut (sid. 29) behandlade instruktioner (24 juni), och kort efteråt vidtogs den åtminstone för tillfället kännbaraste af alla de engelska åtgärderna, nämligen blockadförklaring för Elbes och Wesers mynningar, hvarigenom alltså Hamburgs och Bremens hela handel afskars (28 juni och 26 juli); året därpå förklarades alla franska hamnar vid Kanalen och Nordsjön blockerade (9 augusti 1804). De följande två årens engelska åtgärder voro betydligt mer svåröfverskådliga, under intryck dels af växlande krigsförhållanden och dels af olika tendenser hos de ledande i England; i stort sedt gälla de dels kolonialhandeln och öfver hufvud taget amerikanarnes handel på Europas fastland, dels handeln på Nordsjökusten i allmänhet. Amerikanarnes koloniala mellanhandel blef föremål för kraftiga restriktioner under 1805, ehuru icke genom nya påbud utan genom ny lagtolkning från de engelska domstolarnas sida. Nordsjökusten åter behandlades på ett mycket växlande sätt, i det att 1803 års blockad upphäfdes på hösten 1805 för att förnyas i utvidgadt skick i april 1806, med giltighet äfven för Ems’ och Traves mynningar. 16 maj samma år kungjordes en dubbel blockad, nämligen dels en sträng dylik mellan Ostende och Seines mynning, dels en lindrigare för den öfriga delen af kusten mellan Elbe och Brest, hvarvid neutrala fartyg under vissa förutsättningar fingo rätt att anlöpa den lindrigare blockerade delen; slutligen upphäfdes blockaden mellan Elbe och Ems den 25 september 1806. Naturligtvis kunde dessa
- ↑ Rose, Nap. Studies 173 ff. — Sorel VI 168, 190, 207, 211 f., 249 f. — Levasseur, Hist. d. cl. ouv. 1789—1870 I 465 f. — Mollien III 34. — Pelet, Opinions de Napoléon sur divers sujets de politique et d’administration (1833) 238 f. — Cunningham, Growth of English Industry and Commerce II3 (1903) 675 f. — Smart, Economic Annals of the Nineteenth Century (1) 1801—1820 (1910) 57, 72. — Roloff, Die Kolonialpolitik Napoleons I. (Hist. Bibliothek X, 1899) 134 ff. — Brusewitz i [Sv.] Hist. Tidskr. 1906 167 och G. W[ittroc]k ib. 1915, Granskn. 86.
