Englands motåtgärder Den närmaste frågan var nu, hur England skulle ställa sig till Napoleons nya dråpslag mot grundvalarna för dess handel och industri. Vi stå här inför en af de både då och senare mest missförstådda punkterna i kontinentalsystemets historia.
Napoleons afsikt var att kväfva Englands handel med fastlandet. Englands naturligaste motdrag måste då i och för sig och än mer enligt den tidens uppfattning bestå i att motsätta sig detta kväfningsförsök, alltså att söka upprätthålla förbindelsen med kontinenten på alla upptänkliga sätt. Det lider heller intet tvifvel, att detta i verkligheten var Englands, d. v. s. närmast de engelska köpmännens och fabrikanternas, hufvudsakliga aktionslinje och att alltså den ekonomiska hufvudstriden stod mellan Napoleons spärrningsåtgärder och engelsmännens försök att genombryta spärren. Men engelska statens uppgift på denna, i verkligheten afgörande, positiva linje måste af naturliga skäl vara mycket begränsad, frånsedt den ytterst viktiga grundförutsättning som skapades genom engelska flottans herravälde öfver hafvet. Och med människors vanliga böjelse att på det ekonomiska området fästa sig hufvudsakligen vid statsåtgärder men ganska litet vid det ekonomiska maskineriets eget arbete har hufvudmomentet alldeles för mycket förbisetts till förmån för påtagligare men långt mer underordnade moment. Det är ingalunda meningen att här förfara på samma sätt, men de djupare besedt afgörande momenten på engelsk sida höra af nu anförda skäl ej till kontinentalsystemets yttre förlopp och skola därför sparas.
Visserligen kunde man tänka sig en statlig åtgärd äfven som positivt motdrag, nämligen att genom ekonomiskt eller annat tryck på fienden tvinga honom att återtaga sitt (själf)blockad-dekret. Formellt var detta också hvad som försöktes, i det att alla åtgärder från båda sidor angåfvo sig själfva som repressalier, alltså föranledda af fiendens öfvergrepp och afsedda att föra honom på bättre vägar. I det officiella engelska språket liksom i parlamentsdebatterna kallades detta att »kväfva [fiendernas] våldsamhet och låta skadan af deras egen orättvisa återfalla på dem» (ordalagen i Order in Council 7 januari 1807, hvarom mera strax); och otvifvelaktigt voro dessa förklaringar i många fall allvarligt menade. Men om ett sådant tryck skulle göras på det ekonomiska området, måste det närmast ta motsatt form mot att in-
Bremen und die Kontinentalsperre (Hansische Geschichtsbl. XX, 1914) 414 ff. — Levasseur, Hist. du comm. de la F. II 19. — Mahan, Infl. of Sea Power II 251. — Johnson II 20 ff. — Se vidare nedan sid. 112.
