leons kontinentaldekret öfver hufvud taget icke voro af primär betydelse för den ekonomiska kraftmätningens utgång. För sammanhangens klargörande kräfves emellertid en ganska ingående undersökning af den engelska politikens natur; och den är i alla hänseenden så egendomlig och upplysande för de drifvande krafterna, att en dylik undersökning väl lönar sig, äfven frånsedt de engelska åtgärdernas utrikespolitiska följder och dessas återverkan på själfva den ekonomiska striden.
Hvad som var möjligt och återstod att göra genom statsåtgärder från engelsk sida anslöt sig närmast till kolonialhandeln och därvid i första rummet till de neutralas roll i denna handel. För att detta skall bli begripligt, är det emellertid nödvändigt att gå något tillbaka och betrakta förbindelsen mellan Europas fastland och kolonierna, framför allt de västin diska, under krigsperioden fram till 1807.[1]
Den koloniala mellanhandeln Medelpunkten i kolonialhandeln vid denna tid utgjorde de västindiska öarna, framför allt i deras egenskap af sockerproducenter, och bland dessa framstodo de franska och spanska, i första hand Haiti och Cuba, som betydligt öfverlägsna de engelska, Jamaica och andra. Handeln på Napoleons och hans spanske bundsförvants västindiska besittningar betraktades därför nästan som sjöhandelns stora pris, eftersökt af de neutrala under de på hafvet maktlösa europeiska moderländernas ifriga understöd, medan England ville begagna sin makt att vinna detta pris för sig. Visserligen hade den förnämsta kolonien af alla, Haiti eller, mer korrekt uttryckt, dess västra, franska tredjedel St. Domingue lidit ofantligt af de många negerupproren alltsedan revolutionskrigens första år, men tillräckligt fanns kvar som kunde locka vinstbegäret. Och dessutom voro de öfriga franska kolonierna, Guadeloupe och Martinique i Västindien, Guyana på sydamerikanska fastlandet, Ile-de-France (det nuvarande Mauritius) och Réunion samt Senegal i Afrika något mindre skadade af händelsernas utveckling, medan de spanska besittningarna efter utomståendes vittnesbörd ej synas ha lidit väsentligt. Det land som låg närmast till att bemäktiga
- ↑ För den följande framställningen hänvisas, utom till redan citerade arbeten af Mahan, Roloff, Levasseur, Holm, Stephen (citatet nedan s. 73 finns hos denne 81 f.) och Johnson (från hvilken tabellen sid. 70 hämtats) äfvensom till Martens’ Recueil, Statutes at Large of the United Kingdom (ed. Tomlins) och Hansard’s Parliamentary Debates, till: J. B. Mc Masters kapitel i Cambridge Modern History VII (1903) 323 ff. och Channing, The Jeffersonian System 1801—1811 (The American Nation XI, 1906) kap. 13—15. Citatet från Mc Master sid. 71 finns i hans History of the People of the United States III 225 (hos Johnson II 28).
