Den »neutralisering» af fientlig egendom, hvartill såväl handelskriget själft som äfven Sir William Scotts lagtolkning gåfvo anledning, tog härvid enorma proportioner, och Stephens bok är fylld af karakteristiska och väl dokumenterade exempel på den utsträckning, hvari bestämmelserna eluderades. Dessa knep, hvilkas antal var legio, gingo ut på att visa, dels att resan verkligen, bona fide, utgick från neutral (amerikansk) hamn, dels att varorna voro neutral ägendom. I det förra syftet anskaffades nya skeppspapper i amerikansk hamn, ibland också ny besättning, ja, det förekom t. o. m. exempel på att två fartyg utväxlade last för att båda sanningsenligt skulle kunna säga, att lasten intagits i den neutrala hamnen. Dessutom togs särskild försäkring för hvardera resan och importafgift erlades på förut angifvet fiktivt sätt. I afseende på neutral äganderätt till lasterna förekommo de mest groteska situationer; ett utdrag ur Stephens framställning, som bestyrkes af hänvisningar till de olika rättsfallen, kan här försvara sin plats:
»Köpmän, som omedelbart före krigsutbrottet knappast voro kända ens i sina egna små hemlandshamnar, ha plötsligt uppträdt som ensamma ägare af en mängd fartyg och rika laster, som Europas rikaste köpmän t. o. m. i fredliga tider skulle ha dragit sig för att på en gång vedervåga på en enda marknad. En man, som vid krigsutbrottet var en obetydlig skomakare i en liten stad i Ostfriesland, hade vid ett tillfälle 150 fartyg uppgifna som sin ägendom, seglande under preussisk flagg . . . . Lasterna från ej mindre än fem ostindiefarare, alla bestående af Batavias rika exportvaror, voro jämte tre af fartygen samtidigt köpta på spekulation af ett enda handelshus i Providence, Rhode Island, och uppgåfvos alla vara destinerade till denna hamn, där det naturligtvis ej fanns någon efterfrågan på sådana laster. . . . . Somliga fartyg ha befunnits återvända med ädel metall ombord till ett värde af 100 till 150 tusen spanska dollars, förutom värdefulla laster af andra koloniala exportvaror. Och likväl ha t. o. m. dessa djärfva spekulanter öfverglänsts. Ett neutralt handelshus har oförfäradt gjort kontrakt om holländska ostindiska kompaniets hela varuförråd i Batavia, i värde uppgående till ej mindre än en million sjuhundratusen pund sterling [301⁄2 mill. kronor].»
Allt detta föranledde under våren 1805 en här förut antydd ändring i de engelska domstolarnas praxis, hvarigenom förutsättningarna för den amerikanska mellanhandeln ganska väsentligt rubbades. Den högsta engelska domstolen i prisrättsmål, Prize Appeal
