söker bevara neutraliteten och taga alla konsekvenserna af denna ståndpunkt, visserligen utan stöd af vare sig yttre militära maktmedel eller en effektiv inre rättsordning. Fram till eller rättare sagdt till och med 1807 medförde denna politik den amerikanska sjöfartens och utrikeshandelns, särskildt mellanhandelns enastående utveckling; men med handelskrigets skärpning 1807 slog den om i sin fullkomliga motsats och ledde till den andra af kontinentalsystemets stora själfblockader, för att slutligen, då denna blef ohållbar, drifva unionen in just i det krig som det varit dess ledande mäns främsta ögonmärke att hålla landet utanför.
De amerikanska statsledarnes önskan om neutralitet behöfver knappast närmare förklaring. Befolkningens sympatier voro starkt delade mellan de stridande, engelskvänliga hos federalisterna (de senare republikanerna), som behärskade de handels- och sjöfartsidkande Nya-Englands-staterna, franskvänliga hos motpartiet republikanerna (de senare demokraterna) med de jordbruksidkande sydstaterna som hufvudstöd. Den senare riktningen hade dock öfvervikten, med stöd närmast hos presidenterna Jefferson (1801—1809) och Madison (1809—1817), dels på grund af politisk tradition från Frankrikes medverkan i amerikanska själfständighetskriget, dels af det skäl, att en sjöfarande neutral nations konflikter alltid måste bli starkast med den af de stridande, som behärskar hafvet. Det anmärkningsvärda i läget är, att just de ekonomiska intressen och de landsdelar, till hvilkas försvar den till det yttersta fullföljda neutralitetskampanjen fördes, voro dess ifrigaste motståndare och gjorde det mesta möjliga för att hindra dess effektivitet, liksom de ej skulle komma att draga sig för samma taktik ens under det krig, hvartill neutralitetspolitiken ledde, allt emedan neutralitetsåtgärderna måste vända sig emot just de rester af internationell samfärdsel, som de krigförande lämnat orörda. Både i detta och i andra hänseenden ha våra dagars neutrala åtskilligt att lära af den amerikanska utvecklingen.
Skärpningen i de neutralas behandling från engelsk sida gick som vi veta tillbaka särskildt till den nya tolkningen af »brutna resor» i fallet Essex på sommaren 1805 och hade i april 1806 föranledt Förenta staternas motåtgärd, Non Importation Act (9 Cong., Sess. 1, ch. 29), som förbjöd import från både England och andra länder af de flesta hufvudgrupper engelska industriartiklar, dock ej bomullsvaror; den amerikanska lagen trädde likväl i kraft först den 15 november och suspenderades redan vid årsskiftet, så att den ej blef mer än ett hot.
