genom att foga sig i Orders in Council gjort sig till engelsmännens medbrottslingar, hvilket utan vidare ansågs gälla fartyg från ej blott förbundna utan rent af underlydande stater. Redan samma dag som Milanodekretet utfärdades gaf Napoleon sålunda sin marinminister Decrès order att kvarhålla ett ryskt — sålunda en allierad nation tillhörigt — fartyg, som ankommit till Morlaix’ hamn (i Bretagne), med den karakteristiska motiveringen, att det antingen i verkligheten vore engelskt och då naturligtvis utan vidare dömdt, eller också verkligen ryskt och då borde kvarhållas för att ej bli taget af engelsmännen. Decrès ålades att ge order af denna innebörd till alla franska hamnar beträffande danska, holländska, spanska och andra förbundna länders fartyg samt att undersöka om bestämmelserna tillämpades så i vasallstaterna. På grundval häraf uppbyggde sedan Napoleon systematiskt sin behandling af icke-franska fartyg i sina och sina lydländers hamnar, med småningom alltmer utvecklade protektionistiska tendenser gentemot allt icke rent franskt tonnage.[1]
Samma dag som Milanodekretet utfärdades fick också den dåvarande utrikesministern, Champagny, order att skicka det med extra kurir till Holland, Spanien och Danmark, med begäran att dessa nominellt suveräna stater skulle »hörsamma» (obtempérer à) dekretet, och de olika fastlandsmakternas lagstiftning sattes omedelbart i gång för att komma i öfverensstämmelse med härskarens nya påbud.[2] Större intresse än detaljerna i denna utveckling, som får sin betydelse först i sammanhang med undersökningen af systemets verkningar, har den ställning Förenta staterna, vid denna tidpunkt nästan den enda kvarstående neutrala makten, intog till båda de krigförandes, främst emot den neutrala handeln riktade dråpslag. Den högst lärorika utvecklingen af Förenta staternas hållning till kontinentalsystemet ackompanjerade händelseutvecklingen i Europa ända till kontinentalsystemets faktiska sönderfallande 1812.[3]
Förenta staternas politik 1806—1812 Förenta staternas politik under kontinentalsystemet är ett exempel på den typ, som under ett ekonomiskt krig på lif och död i det längsta
- ↑ 1:a Milanodekretet: Bulletin des lois IV. série bull. 172 nr 2912. — 2:a Milanodekretet: Corresp. de Nap. 13 391 och mångenstädes. Jfr N. till Champagny 10 jan. 1810: Corresp. 16 127. — N. till Decrès: Corresp. 13 398. Se vidare nedan sid. 153.
- ↑ Corresp. de Nap. 13393. — Martens, Nouveau recueil I 458 ff.
- ↑ Bästa öfversikt hos Mahan, War of 1812 I kap. 4; diplomatisk korrespondens och andra bidrag i Hansard’s Parl. Deb.; amerikanska lagar i The Public Statutes at Large of the United States of America (ed. Peters).
