hälften af den verkan, för lika qvantiteter samma slag bränn-ämne, som enligt noggranna försök erhållits i kalorimetern[1]. Efter de vetenskapliga försök, som med detta instrument blifvit gjorda, kan i ℔ coak[2], afdunsta eller till ånga förvandla 13 till 14 ℔ vatten, hvaremot i de bästa vanliga ångpannor erfordras nära 2 ℔ coak, att afdunsta lika mycket, eller 13 till 14 ℔ vatten, och i större delen ångpannor erfordras ännu mera, isynnerhet vid de tillfällen, då skorstenen ej kan göras hög, utan draget i dess ställe måste åstadkommas genom att låta röken bortgå varmare. Detta forhållande gaf mig anledning eftertänka, om ej ångpannor skulle kunna konstrueras efter samma grunder som kalorimetern. Att genom mekaniska medel införa i ångpannan den till eldens underhållande nödiga luften, fann jag uppfylla alla härvid erforderliga vilkor.”
”Man hade förut användt blåsmaschiner för att föröka förbränningen i vanliga pannor;
- ↑ Man brukar nemligen mäta brännmaterialernas förmåga att åstadkomma värme, genom den qvantitet vatten, som med en gifven qvantitet af bränn-ämnet kan afdunsta, då forbränningen sker på fullkomligaste sätt, samt då all den hetta som under förbränningen uppkommer, användes till vattnets kokning och upphettande, så att röken, då den utkommer från det kärl hvari vattnet innehålles, ej är varmare än den omgifvande luften. Det kärl, hvari vattnet innehålles och som på detta sätt uppfångar allt värmet, kallas värmemätare, kalorimeter.
- ↑ Från svafvel befriad stenkol.
