2
vattnet; men den sammandrager sig likasom alla andra kroppar vid ytterligare tilltagande köld. En förökad värme utvidgar vattnet så, att dess volym vid 100° värme är 1⁄26 större än vid dess högsta täthet, det vill säga vid 4° värme. Vid lägre värmegrader öfvervinnes den af värmen meddelade expansions-kraften eller förmågan att utvidga sig, dels af vattenpartiklarnas inbördes kohæsionskraft, dels af den tryckning, som atmosferiska luften utöfvar på vattenytan. Denna sednare har man befunnit vid hafsytan utgöra vanligen 21,6 ℔ v. v. på hvarje qvadrat decimal tum.
Värmet frånskiljer vattnet oändligen små delar, hvilka af detsamma försättas uti gasform. Denna gasutveckling blir hastigare, ju mera värmen tilltager uti vattenmassan; och då expansionskraften är starkare än lufttryckningen, blir afdunstningen på alla ställen af vattenmassan starkare, små blåsor uppkomma deruti, som uppstiga till ytan och uppgå uti luften, eller formera ånga; hela den flytande massan försättes uti rörelse, och det uppkommer hvad man benämner kokning. Detta inträffar uti öppet kärl, och nära hafsytan vid 100° värme. På höga berg der lufttryckningen är mindre, kokar vattnet vid lägre temperaturer, och under klockan af en luftpump redan vid 20° à 30° värme.
Den utvecklade ångan är i början alldeles genomskinlig, således osynlig; men då den
