Sida:Kreuger Om angmaschiner.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
157

Om vattnet anses stillastående, reaktionscentrums hastighet eV och fartygets hastighet v; så blir den hastighet hvarmed skoflarne träffa vattnet = V—v, eller skilnaden mellan skoflarnes och fartygets hastigheter, är lika med den, hvarmed skoflarne verka emot vattnet.

Häraf följer, att då hastigheterna äro desamma, hafva skoflarne ingen kraft till att framdrifva fartyget, och om skoflarne skulle röras med mindre hastighet än fartyget, så skulle de hindra dess framkomst.

Som nu V—v föreställer hastigheten, så måste styrkan af momentet blifva som . Men under skoflarnes rörelse ger vattnet sig undan med en hastighet = V—v; och sedan fartygets hastighet är = v, så blir verkliga kraften ett moment som utgör .

Verkan af denna kraft på en gifven tid är ett maximum, då v2(V—v) äfven är maximum; det vill säga 2 V = 30 eller då skoflarnes reaktions-centrums hastighet är 1+12 gång fartygets hastighet.

Om man antager WL (Pl. VI, fig. 7) att föreställa den stillastående vattenlinien, så blir, enligt Tredgold, den förmånligaste fördelningen med minsta antal skoflar den, då skofveln A af vattenhjulet A ingår uti vattnet vid alldeles samma tid, som den föregående B befinnes uti vertikal ställning, och C går ur vattenytan. Denna fördelning lemnar tid för vattnet att flyta emellan skoflarne, och falla undan för den ur