Sida:Kreuger Om angmaschiner.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

40

börjar gå nedåt En del af insprutningsröret, som kommer ifrån den ofvanföre belägna kallvattenscisternen, visas vid o på figuren; c är den del deraf, som leder till cylindern; e är nyckeln till kranen, som i stället för ett rundt hål, är försedt med ett aflångt, för att så mycket hastigare kunna öppnas. På öfra delen af denna kran-nyckel är fästadt en fjerdedel af ett kugghjul l, som vändes af ett annat kugghjuls segment i, hvilket hänger ned ifrån axeln h g, och sättes i rörelse af armen k h. Så snart ångröret blifvit stängdt, genom verkan af pinnen p på armen H 5, fortfar balken QQ ännu att stiga; och dess pinne s på yttre sidan upplyfter ändan af armen k h, samt öppnar insprutnings-kranen. Härvid åstadkommer vattenstrålen genast ett tomt rum uti cylindern; balansen börjar nu att sänka sig, och pinnen r, som kan flyttas högre eller lägre, nedtrycker armen h k, och stänger insprutnings-kranen. Under det att balken QQ fortfar att sänka sig, trycker pinnen p uppå handtaget G 4, kastar y tillbaka, hvars andra ben D skjuter fram gaffeln och öppnar ångröret, så att ny ånga insläppes, och hvilken hindras, då, vid balkens återstigande, insprutningsröret ånyo öppnas.

Hittills hade ångan, som begagnades till mekanisk kraft, dervid, uti England, alltid blifvit genom kondensering förvandlad till vatten; men år 1720 föreslog Herr Leopold (eller författaren till Theatrum Mechanicum), att låta ångan