doppad uti linolja. Watt fann likväl, att den ånga som kondenserades då denna trädcylinder dermed fylldes, öfversteg det förhållande, som enligt Desaguilliers beräkning erfordrades för större maschiner. Detta ansåg Watt härröra deraf, att då vattnet uti lufttomt rum redan kokar vid 40° Celsii värme, så skulle en ökad värmegrad åstadkomma en ånga, hvilken uti tryckning vida skulle öfverstiga den atmosferiska luftens.
Under fortgången af sina försök förvissade sig Watt derom, att en kubik tum vatten förvandlades till en kubik fot ånga, eller att dess volym tilltog 1728 gångor, äfvensom att kondensering af denna qvantitet ånga, skulle höja värmegraden af 6 kubik tum vatten, ifrån att äga atmospherens temperatur, till kokpunktens hetta. Häraf slöt han vidare, att 6 gångor det inkomna vattnets hetta hade verkligen blifvit använd för att förvandla det till ånga, och hvilken värme åter måste helt och hållit borttagas, innan all ångan återgick till vatten och lemnade ett fullkomligt tomrum uti cylindern under pistonen. Då Watt icke kunde begripa rätta orsaken härtill, rådfrågade han härom Doktor Black, hvilken då (1774) vid universitetet i Glasgow höll föreläsningar uti sin theori om bunden och lösgjord värme. Han lemnade Watt nödiga upplysningar. I följd af dem fann Watt det man, för att draga bästa nyttan af ångmaschiner, borde iakttaga 2:ne
