Barometern, som utvisade förtunningen af ångan uti kondensatorn, var alltid underkastad en så stark vibration vid qvicksilfverståndet, att deraf ingen slutföljd kunde dragas. Följande instrument, kalladt Indikatorn, uppfanns derföre, och har ganska väl motsvarat sin bestämmelse.
En cylinder, ungefär en tum i diameter och 6 tum hög, mycket noga borrad, har en solid piston, noggrannt passad dertill, så att, då den blir smord med olja, den lätt löper upp och ned. Botten till denna cylinder har en kran, och ett fint rör förenadt dertill. Detta rör har en konisk ända, som kan instickas uti ett hål, borradt på kondensatorn, så att då kranen öppnas, blir en fri gemenskap mellan inre sidan af kondensatorn och indikatorn.
Indikatorns cylinder är fästad uppå en träd- eller metall-ställning; ena ändan af en stålfjäder är anbragt vid öfra ändan af indikatorns pistonstång, hvilken fjäder motverkar pistonens sänkning. Denna fjäder har en sådan styrka, att, då indikatorns cylinder är fullkomligt tom, så trycker atmosferen pistonen ned till en tum nära botten af cylindern; men då icke fullkomlig tomhet finnes uti kondensatorn, står indikatorns piston högre, i mån af fjäderns styrka. En skala är fästad vid öfra ändan af indikatorns pistonstång, hvilken, allt efter som pistonstången står högre,
