Sida:Kreuger Om angmaschiner.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
82

dessutom förorsakades genom rörens oafbrutna utvidgande och sammandragning ofta bräckor och reparationer, icke allenast vid fogningarne, utan äfven på sjelfva rörens ytor. Noggranna försök med Woolfs ångkittel, bevisar att Trewithicks har företräde för densamma.

År 1826 begynte Grass uti England, för att bespara värme, att vid ångmaschinerna begagna en beklädnad af sågspån af ungefär 10 tums tjocklek omkring ångrörens cylindrar m. m., äfvensom ett lagar af aska till samma tjocklek ofvanpå kitteln; men som han fann, att en betydlig värme-grad likväl gick förlorad, så ökade han ännu ytterligare samma beklädnads tjocklek, hvaraf följden blef, att de maschiner, som förut genom konsumtion åf en buschel kol förmått lyfta 50 millioner ℔ en fot, nu förmådde lyfta 87 millioner ℔ samma höjd med lika kol-qvantitet.

Uti Brawster Journal, N:o XIX pag. 45, finnes en jemförelse emellan medelverkan af ångmaschinerna uti Cornwallis ifrån 1823 till 1829, och hvaraf synes att den beständigt varit i tilltagande, så att, då medelverkan efter en buschel kol 1823 räknades till lyftande af 26,9 millioner ℔ en fot, så utgjorde den år 1829 40,9 millioner ℔.

Oaktadt man icke kunnat af Perkins ångmaschiner med högtryckning erhålla så stora verkningar som man väntat, torde en kort beskrifning om dem likväl icke blifva utan intresse.