Sida:Kris i befolkningsfrågan.djvu/285

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kravet på samhällsreformDet är emellertid alldeles givet, att vi måste producera mera för att kunna göra denna för vårt folk livsviktiga investering. Den inskränkning av överklassens lyxkonsumtion, som kan tillgripas, räcker inte långt för att betala dessa sociala reformer - den saken bör man hålla klart för sig. Men vi måste organisera produktionen mera rationellt, vi måste producera mera redan för att kunna utrota massarbetslösheten. Den konsekvensen ha vi taga. En samhällsordning, som, fastän fruktsamhetstalen fallit långt under reproduktionsgränsen och fastän tendensen alltjämt pekar neråt, icke har råd att ge barnen tillräcklig och sund föda, fuktfria och rymliga bostäder, betryggande hälsovård och en god uppfostran, och som samtidigt saknar bruk för en stor del av sin arbetskraft, vilken får gå arbetslös - den samhällsordningen är orimlig, oförnuftig och omoralisk, och den är genom ett sådant medgivande redan dömd. Ett folk som vill leva kommer även att genomföra domen, kommer att reorganisera samhället.

Den stora politiska grundfrågan om organisationen av samhällets produktion och av produktionsresultatets fördelning mellan medborgarna gäller i närvarande läge ej längre blott frågan, hur vårt folk skall leva, utan gäller den långt ödes-digrare frågan, om vårt folk överhuvudtaget skall leva. Detta är den djupare innebörden av den befolkningspolitiska synpunkten på socialpolitiken.