ÅTTONDE KAPITLET
Socialpolitiken och den familjesociologiska utvecklingen
En radikal omläggning och utvidgning av den profylaktiska socialpolitik, som inriktar sig på barnens vård, fostran och utbildning, är nu nödvändig redan emedan familjen själv såsom social institution undergått och undergår genomgripande förändringar.
Moralisterna veklaga över familjelivets "förfall". Den gammaldags familjesolidariteten efterlyses som något värdefullt, vi förlorat. Äktenskapsmoralen anses sjunka, därför att äktenskapen visat en viss tendens att bli kortvariga och mindre individuellt bindande. Orsaken ses i en "moralisk upplösning", som man predikar och i mån av förmåga även söker lagstifta emot.
På samma ytliga diskussionsplan röra sig de populära anti-moralisterna. Sjukligt ressentimentsbundna och därför med ett egenartat destruktionspatos prisa de den moraliska upplösningen såsom en frigörelse från gångna tiders socialmagiska fördomar och se stundom framtidsperspektivet i en fortsatt och alltmer fullständig "frigörelse" i meningen av en atomistisk anarki på sexuallivets område: ett tillstånd av tillfälliga och opersonliga sexualförbindelser. Barnen - om de överhuvudtaget få rum i dessa utopier - skulle få övertas helt av samhället på ett sätt, som en kort tid propagerades i Sovjetryssland men aldrig till-lämpades och nu heller icke längre där står såsom idealiskt. - Den moraliska diskussionen nu till dags har stundom starkt släkttycke med den religiösa diskussionen för ett par decennier
