Sida:Kris i befolkningsfrågan.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Medicinalstyrelsens undersökningarframkallade från de kriminella.[1] Den fråga, man ställer sig vid studiet av dessa båda undersökningar, är givetvis då, hur pass fullständigt man överhuvudtaget lyckats få in de senare i undersökningsmaterialet. Det ligger nära till hands att antaga, att de kriminella fosterfördrivningarna blott kommit med i de fall, då de lett till komplikationer och krävt sjukvård. I de fall åter, då fosterfördrivningarna förlöpt utan svårare efterverkningar eller då dessa kunnat skötas av abortörerna själva, kunna de icke antagas i nämnvärd utsträckning ha kommit med i materialet.

En annan fråga av väsentligt mindre räckvidd är uppgiftlämnarnas tillförlitlighet beträffande de fall, som verkligen kommit under deras observation. I detta samband måste dessvärre konstateras, att båda de refererade undersökningarna, åtminstone i den form de publicerats, äro metodiskt bristfälliga i så måtto, som de icke innehålla en så ingående kritisk diskussion av materialet och de i materialet inneslutna felkällorna, som skulle, ha varit vetenskapligt påkallad, i synnerhet vad gäller uppgifter av här ifrågavarande beskaffenhet. Såsom en kuriositet må omnämnas, att ingendera av de båda undersökarna ens berört den möjligheten, att en del kriminella

  1. Själva termen "abort", som ju omfattar både spontana missfall och framkallade fosterfördrivningar, lider i det populära språkbruket av en viss vaghet, som ofta rentav utnyttjas i vilseledande syfte eller åtminstone på ett sätt som inbjuder till missförstånd. Av försiktighetsskäl vilja vi ha detta påpekande uttalat. Även de uppskattningar av det totala antalet "aborter", som nedan skola diskuteras, ha således oavbrutet anförts på ett sådant sätt, att oförsiktiga läsare kunnat antaga att de gälla framkallade fosterfördrivningar. Ett sådant missförstånd har blivit desto naturligare på grund av en i vida svenska läkarkretsar åtminstone tidigare förhärskande underskattning av de spontana missfallen. Man måste därför beklaga att Naeslunds utredning - som dock i första hand skulle gälla de medicinska problemen - icke alls upptagit till behandling det i synnerhet inom utländsk litteratur mycket vidlyftigt diskuterade problemet om de spontana missfallens frekvens och överhuvudtaget (liksom medicinalstyrelsens enquêteformulär) lämnat hela den för undersökningens genomförande och tolkande grundläggande frågan om definitionerna av "abort", "spontan abort", och "provocerad abort", otillräckligt utredd.