Föreställningen, att det är något skamligt att ha barn utom äktenskapet, måste utrotas. Den uppfattningen har även starkt framhävts av justitieministern då reformförslaget diskuterats. De ogifta lärarinnorna och sjuksköterskorna och alla andra böra få ha sina barn i fred.
Och i det hänseendet ha de beslutande myndigheterna i stat och kommun många synder att sona. Det bör skyddslagstiftas för de ogifta mödrarna - då behöva de heller inga undantagsbestämmelser om rätt till abort. Det är något moraliskt sjukt hos ett samhälle, som tillåter social och ekonomisk bojkott av ogifta mödrar, och därigenom bringar sig självt i det läget, att det blir berett att skydda offren för denna bojkott genom att skänka dem möjlighet att fördriva sina foster, även där detta eljest icke vore påkallat av andra skäl.
Vår ståndpunkt är alltså den, att hänsyn till socialt hyckleri icke i och för sig kan få vara ett giltigt skäl för fosterfördrivnings tillåtlighet utan blott för ett effektivt mödraskydd. Detta senare är desto angelägnare. Kan det emellertid icke åstadkommas, blir fosterfördrivning naturligtvis motiverad. Men dess tillåtlighet blir då, som vi se saken, blott en i själva lagstiftningen inskriven samhällelig självanklagelse för intellektuell oredlighet och moraliskt hyckleri.
Djupare sett blottas emellertid en liknande socialmoralisk konflikt vid diskussionen även av de ekonomiska indikationerna. Man frågar sig: är vårt land till den grad fattigt och överbefolkat, att verkligen i så många fall ett barns födelse skall behöva betyda ekonomisk nöd? För vår del svara vi bestämt nej på denna fråga. Själva konstaterandet av ekonomiska indikationer för fosterfördrivnings tillåtlighet i otaliga fall, även där familjen icke redan rymmer ett mycket stort barnantal, blir därför endast ett bevis på att produktionen och fördelningen i vårt samhälle behöver grundligt reformeras. Den saken skola vi ha anledning att mera ingående behandla i de följande kapitlen. Fosterfördrivning av enbart ekonomiska skäl är socialt
