Den socialmoraliska konfliktenoch individuellt en nödfallsåtgärd, icke en tillfredsställande socialpolitisk lösning. Det skulle vara intressant att höra den saken bestridas. De av sådana skäl dödade fostren må därför föras upp på den nu existerande produktions- och fördelningsordningens skuldkonto tillsammans med mycket annat. Den pessimistiskt konservativa uppfattningen, att denna ordning icke på ett väsentligt sätt kan förbättras, skall här icke upptagas till bemötande. Det må blott påpekas att utifrån en sådan uppfattning måste en frigivning av fosterfördrivningen te sig desto nödvändigare.
Oavsett hur gränsen för fosterfördrivningens tillåtlighet praktiskt kommer att uppdragas, återstår en viktig sak att här till slut understryka. De, vilkas moraliska medvetande reser sig emot fosterfördrivnings tillåtlighet, ha i själva verket det största intresse av en legalisering och en däri innefattad urskillning. Det måste dock finnas grader i deras förtrytelse. Men för närvarande åtnjuta, tack vare lagens summariska regel, de fall av fosterfördrivning, som för dem äro mest motbjudande, en sorts moralisk värdestegring genom att direkt likställas med fall. som den allmänna opinionen tydligen finner ömmande. Det är mycket möjligt, att man genom att ge upp det helt allmänna förbudet kan uppresa rättsmedvetandet bättre emot ett stort flertal fall, som man särskilt vill förebygga.
Och det finns ingen anledning att idealisera fosterfördrivningen. Även om den utföres sakkunnigt, är den inte utan sina risker för liv och framtida hälsa, och det förhåller sig t. o. m. så, att dessa risker icke äro med större säkerhet vetenskapligt utredda. Därtill kommer som sagt de moraliska betänkligheterna. Även de, som nu måste ivra för en lagstiftningsreform, behöva icke ge avkall på sin personliga uppfattning, att handlingen icke är i normala fall försvarbar. Och själva tillvaron av fall, där fosterfördrivning på sociala indikationer nu måste göras tillåtlig, är socialmoraliskt en fruktansvärd anklagelse
