mot vårt samhälle för hyckleri och för bristfällig social organisation av produktionen och fördelningen.
Men i det läge vi nu befinna oss, finns ingen annan lösning än att svälja denna anklagelse och frigiva fosterfördrivningen i stor utsträckning. Vinsten är i första hand att fosterfördrivningarna bli sakkunnigt gjorda. De av icke läkare utförda aborterna böra givetvis fortfarande falla under lagens förbud och ingen undfallenhet längre visas. Ty där riskeras liv och hälsa i långt högre grad än nödvändigt. I samband därmed ter det sig även ganska självklart, att handeln med abortredskap, sonder etc. skall regleras och monopoliseras för apoteken, och att den övriga handeln skall kriminaliseras. Framför allt måste såsom ett viktigt komplement till lagändringen krävas ej blott preventivlagens upphävande utan positiva åtgärder till vidgad sexuell upplysning och till mödraskydd. Dessa synpunkter äro även tillgodosedda i direktiven till de utredningar, som nu förbereda reformen.
Det har förut varit möjligt att ta olika ståndpunkt till frågan om fosterfördrivningens vara eller icke vara. Och det kan stå olika åsikter om villkoren för fosterfördrivningens tillåtlighet. Det är bara en ståndpunkt, som är orimlig, och det är att låta det gå, som det hu går. så som den allmänna opinionen faktiskt ligger till, synes det också blott vara en tidsfråga när såväl preventivlagen blir avskaffad som fosterfördrivningen legaliserad och lagd under social kontroll. Konventionellt pryderi och moralisk räddhåga kunna fördröja dessa reformer ett par år men icke varaktigt förhindra deras genomdrivande.
Inom justitiedepartementet har man redan utformat ett lagförslag, som sedan varit utsänt till vissa läkare och jurister och diskuterats vid deras sommarkongresser. I allmänhet har man därvid ställt sig långt mer förstående än för blott en mycket kort tid sedan: i synnerhet inom läkarkåren har på sina håll en hastig och glädjande sinnesändring ägt rum. Proposition är att vänta till nästa års riksdag, och om reformen då
