Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
101
NATIVITETSMINSKNINGEN

Nativitetsminskningen(fruktsamheten utom äktenskapen har dock sjunkit mindre). Vid antaget oförändrad fruktsamhet skulle därför födelsetalet ytterligare komma att sjunka ett gott stycke, i samma mån de fruktsamma åldrarnas övertalighet försvinner. Då vidare dödsrisken är väsentligt större i de högre åldrarna och likaså i de yngsta, måste vid oförändrade dödlighetsrisker i de särskilda åldersklasserna dödstalet komma att stiga högst väsentligt. Inom en konstant befolkning skulle nuvarande dödstal förutsätta mer än 20 års längre medellivslängd än den nu faktiskt rådande.

Såväl födelse- som dödstalen äro således i viss mening fiktiva: födelsetalet ger en för hög och dödstalet en för låg föreställning om de verkliga nativitets- och mortalitetsförhållandena. Även talet för den naturliga folkökningen, som nu från över 10 fallit till omkring 2,5, är då i samma mening fiktivt. Ett tal för den naturliga folkökningen, som korrigerades till att gälla en befolkning med stationär åldersfördelning men med samma fruktsamhet och dödlighet inom de olika åldersklasserna som nu, skulle bli negativt, vilket betyder att den nuvarande nativiteten icke räcker till att vid rådande dödlighet fullständigt uppehålla befolkningsstocken.

Såsom ett enkelt mått på den grad, vari en befolkning uppehåller sig själv, brukar man använda det s. k. nettoreproduktionstalet, som kan definieras såsom det antal flickebarn, som – under rådande dödlighets- och fruktsamhetsförhållanden – 1,000 nyfödda flickebarn skulle komma att föda under sitt återstående liv. Blir detta antal 1,000 betyder det en på lång sikt uppehållen befolkning, blir det större än 1,000 betyder det folkökning, blir det åter mindre betyder det folkminskning.

Under 1800-talet och fram emot 1910 – alltså under den hastiga folkökningens tid – höll sig reproduktionstalet uppe inemot 1,500. Ännu 1911–15 höll det sig omkring 1,300. För år 1924 med ett födelsetal av 18,11 når emellertid reproduktionstalet blott upp till 1,020. Redan det därpå följande året med ett födelsetal av 17,58 faller under reproduktionsgränsen;