preventivmedlen sprider sig och i samma mån dessa tekniskt förbättras, och i all synnerhet om preventivmedelshandeln reformeras, sexualupplysningen förbättras och fosterfördrivningen legaliseras, måste man vänta en relativ tillbakagång av dessa födelser.
De höga talen för utomäktenskapliga födelser är vidare ett av tecknen som tyda på att den rationella födelsekontrollen ännu ej långt när nått sin slutpunkt ens inom äktenskapen. Med dessa tal för ögonen måste man nämligen säga sig, att det är ytterst sannolikt, att inte bara utom men även inom familjerna födelsebegränsningen ännu har ett gott stycke åter. innan den kan väntas av egen kraft göra stopp. Denna förmodan stödes av den iakttagelse, som socialarbetare och socialt verksamma läkare oavbrutet göra, nämligen att ett stort flertal familjer som söka tillämpa födelsekontroll göra det genom så ofullkomliga metoder att barn ofta avlas emot föräldrarnas avsikter. De sexuella rådfrågningsbyråer, som nu börjat uppstå här och var i landet, ha fått till en av sina huvudsakligaste uppgifter att utbreda kännedomen om bättre, d. v. s. effektivare och samtidigt mindre hälsoskadliga, metoder för födelsekontroll.
Såsom en i viss mån gynnsam omständighet i vårt befolkningspolitiska läge har Sven Wicksell med rätta framhållit att i Sverige fruktsamhetens otillräcklighet för släktets reproduktion till stor del beror av vår låga giftermålsfrekvens och vår sena giftermålsålder. Skulle man tänka sig, att vi i Sverige hade samma äktenskapsfrekvens i olika åldrar som i Danmark men samma inomäktenskapliga fruktsamhet som 1933, skulle det svenska reproduktionstalet hålla sig omkring 850 i stället för blott omkring 725. Med Frankrikes nuvarande giftermålsfrekvens skulle det ställa sig nära 1,000 och folkstocken alltså nästan uppehållas. Detta visar, att reproduktionsutsikterna för svenska folket i mycket hög grad måste bedömas efter utsikterna för att äktenskap komma att ingås i större antal och vid tidigare ålder. Men detta påpekande är viktigt egentligen
