Barn bättre än sparandeav att ha gjort sitt och vara kvitt. Men detta är ett stort misstag, vilket visar sig däri, att så kan inte ett helt folk göra utan att också få känna följderna även ekonomiskt.
Ty pengar på banken och även fast och löst realkapital betyda så förhållandevis litet i ett folks ekonomiska liv. De höra mera till tecknen på ett ekonomiskt framåtskridande. Kapitalbildningen uppstår såsom en beståndsdel i ett sådant framåtskridande men är icke dess orsak. Den reala kapitalbildningen kan icke stort utvidgas bara genom sparande; kapitalbildningens primärare förutsättning är själva produktionen och konsumtionen. Räntan på hela nationalförmögenheten är icke och kan icke vara en mera väsentlig del av hela nationalinkomsten. Tänkte man sig emellertid, att en hel generation av ett folk verkligen skulle kunna ersätta en stor del av sitt barnafödande med bank- och försäkringssparande för sin ålderdom, skulle man ju förutsätta en mycket kraftig relativ stegring av kapitalränteinkomsternas andel i nationalinkomsten. Detta skulle då motsvaras av en desto större och dyrbarare produktionsapparat i händerna på den sammankrympta generationen av efterkommande, som då skulle antas kunna med dess hjälp producera i motsvarande mån mera för att kunna betala amortering och förräntning på denna extra produktionsapparat. Detta penningsparande, som skulle ersätta barnuppfödandet, skulle alltså bestå i byggnader och maskiner.
Ser man inte här hur snålheten får bedra visheten? Så snabb som den tekniska utvecklingen nu är och så föränderliga som de ekonomiska förhållandena även av andra skäl måste vara, finns det mycket snäva gränser satta för möjligheterna att genom ett dylikt ersättningssparande verkligen ernå en i motsvarande mån stegrad produktion och nationalinkomst i nästa generation, i synnerhet som man i denna generation har att räkna med den ytterligare orsak till värdeförlust på produktionskapitalet, som beror av folkets sammankrympning. Den extra kapitalbildningen kan därför icke i verkligheten väntas bli
