Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
201
ÖKAD ÄKTENSKAPSBILDNING OCH HÖJD FRUKTSAMHET

Ökad äktenskapsbildning och höjd fruktsamhetall anledning att söka bortarbeta den skamliga bojkott, som ogifta mödrar alltjämt äro utsatta för – icke minst från det allmännas sida, som i detta hänseende förvisso icke genomgående varit en mönsterarbetsgivare – och att även i övrigt i högre grad understödja de ogifta mödrarna i deras ofta hopplösa kamp att säkra åt sina barn bostad, föda, vård och fostran. Men dels kunna väsentliga verkningar på totala fruktsamheten i landet icke väntas genom ett bättre skyddande av just det ansvariga föräldraskap, som kan påräknas utom äktenskapet, dels hålla vi och väl sannolikt de flesta före att i det stora flertalet fall blott äktenskapliga relationer mellan föräldrarna garantera en möjligast god uppväxtmiljö för barnen.

Då man går att behandla detta stora problem gäller det att värna sig för två ytterlighetsuppfattningar, som båda äro oriktiga. Den ena av dessa uppfattningar är den alltför optimistiska: att saken kommer att ordna sig av sig själv. Denna uppfattning ha vi rätt ingående sökt motbevisa i tredje kapitlet. Alla tecken tyda på att, om inga åtgärder vidtagas, fruktsamheten kommer att ytterligare nedgå. Vi understryka särskilt, att om ej en ändring i fruktsamheten bringas till stånd inom de närmaste decennierna, komma alla befolkningspolitiska åtgärder att möta det väsentliga hinder som ligger däri att antalet i de fruktsamma åldrarna då blir mycket litet. De fruktsamma åldrarna sammanfalla i stor utsträckning med de arbetsföra åldrarna. Eftersom vid denna tid i stället de icke arbetsföra åldringarna bli mycket övertaliga kommer därför dessutom ett rent ekonomiskt hinder för en positiv befolkningspolitik att möta i den då mycket större försörjningsbördan för de gamla.

Den alltför optimistiska uppfattningen har bl. a. av Sven Wicksell stötts med även det påståendet, att befolkningsutvecklingen själv kommer att någorlunda lätt och naturligt driva till sådana samhällsreformer, som kunna verka till stegrad äktenskapsbildning och höjd äktenskaplig fruktsamhet. Denna mening kunna vi icke dela. Dessa reformer, som i det följande