Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
202
PRODUKTIONEN OCH FÖRDELNINGEN

komma att rätt ingående diskuteras, måste för att kunna föra till målet bli så genomgripande och möta därför ett så mäktigt motstånd i annorlunda inriktade intressen och åsikter, att det i och för sig är mycket osäkert om de överhuvudtaget tillräckligt hastigt och tillräckligt fullständigt kunna genomföras. I alla händelser går det icke utan hård strid.

Den motsatta, alltför pessimistiska uppfattningen måste emellertid lika bestämt avböjas: att vi icke skulle äga några medel alls att påverka äktenskapsbildningen och fruktsamhetsutvecklingen och att saken därför vore hopplös. Ingen människa kan naturligtvis garantera, att de medel vi ha i vår hand verkligen äro tillräckliga för att rädda den svenska folkstammen från undergång. Men man kan så gott det låter sig göra studera den fruktsamhetsutveckling som försiggår, analysera motivspelet och de bakomliggande sociala orsakerna och så undersöka genom vilka åtgärder denna utveckling kan påverkas i önskad riktning. Man inte blott kan, man måste. När själva folkstammen håller på att dö, är det en plikt – om man icke anser saken likgiltig – att efter bästa förstånd söka finna de medel, som i högsta grad äro ägnade att möta faran.

Vid studiet av detta den positiva befolkningspolitikens praktiska problem utgå vi från att det är en naturlig benägenhet för unga människor att gifta sig och att föda barn. Den saken måste märkvärdigt nog understrykas. Det hör nämligen till egendomligheterna i den nuvarande befolkningspolitiska åsiktsförvirringen i vårt land, att författare som allvarligt inrikta sig pa att finna orsakerna, varför unga människor icke längre följa denna benägenhet, och att även finna medlen att häva dessa orsaker, garna anklagas för att ha förbisett, att denna naturliga benägenhet existerar! Funnes emellertid icke denna vilja, skulle givetvis ingenting hjälpa; därom borde inga tvister behöva råda. Men vi måste tydligen vara angelägna att framhäva, att vi betrakta denna vilja hos unga människor att bilda familj och föda barn såsom en socialt och moraliskt sund benägenhet.