Man arbetar nu effektivareen sannolik framtidsutsikt. Den är bejakad av oss alla. Och även oavsett vårt gillande bestämmer den i alla händelser utvecklingslinjen. De sociala orsaker, som bilda drivkraften, äro nämligen starkare än våra individuella önskningar: de springa fram ur tekniken och ur de av tekniken bestämda produktions- och levnadsformerna.
Hur har då människomaterialet reagerat inför dessa skärpta kvalitetskrav? Utan varje tvivel i stort sett sunt och positivt: den mänskliga dugligheten har stegrats i takt med de ökade anspråken. Vid varje ritbord, bakom varje spak står nu en man eller kvinna, som – alla individuella undantag till trots – genomsnittligt är dugligare, arbetar intensivare och effektivare än sin företrädare. Detta gäller i alla yrken och alla samhällsklasser, gäller både de intellektuella yrkena och de manuella.
Den förkortade arbetsdag, som undan för undan genomföres nästan överallt – även utomkring åttatimmarsdagens egentliga område – ger arbetaren en kompensation för den stegrade arbetsintensiteten i en ökad fritid, vars bästa möjliga gestaltning håller på att bli ett av de viktigaste individuella och sociala problemen i vår tid. För att bidraga till lösandet av detta sista problem har framvuxit en bildningsrörelse på grundvalen av nygrundade eller utvecklade folkbibliotek, ett idrotts- och friluftsliv och ett socialt nöjesliv, vilket allt det allmänna redan starkt känt förpliktelsen att styra och leda i socialpedagogiskt ändamålsenliga banor. Även det politiska livets utveckling efter demokratiska linjer bildar en mäktig och sund kraftutlösning för de av tekniken frigjorda personliga krafterna.
Men denna utveckling har även sin avigsida. De våldsamt uppdrivna kvalitetskraven på det mänskliga materialet inom produktionslivet bortsöndrar från möjligheter till arbete och försörjning en allt större avfallsprocent av individer. som icke
