måste nya garantier krävas vid själva urvalet av lärarkandidater. Om möjligt redan vid inträdet till seminarierna men eljest på ett tidigt stadium av utbildningen bör en gallring ske, en gallring som icke blott går efter betygsresultat i kunskapsämnena utan efter lärarlämplighet i en vidsträcktare och djupare mening. Att låta sekunda doktorer, licentiater, kandidater, som inte kunna bli något annat, blott på grund av sina akademiska lärdomsmeriter få företräde till inträde i folkskoleseminarierna är t. ex. ett alldeles felaktigt system. I alla händelser böra de från seminarierna utgående läraraspiranterna vara gallrade efter andra synpunkter. I den fortsatta karriären bör ett formalistiskt räknande blott med betygssumman utdömas än bestämdare än hittills skett. De överordnade skolmyndigheternas övervakning av lärarnas arbete i skolorna bör vidare i högre grad inriktas på deras visade förmåga i fostrande och hälsovårdande riktning. Jämsides med kontrollen ville man gärna se mera av livgivande impulser, förmedling av nya rön och metoder, psykologisk rådgivning och handledning. Bleve detta allt genomfört och praktiserat, skulle det betyda något mycket nära en ny anda i hela vårt skolväsen.
Skolans uppfostringsmål.
Därmed ha vi i själva verket kommit långt in i det större problemet om skolan såsom ett socialt organ för barnens uppfostran till livsanpassning. Denna fråga är intimt sammanvävd med frågan om skolans framtida omdaning; med dessa tusen och ett specialproblem, som tillsammans bilda den alltid lika brännande "skolfrågan".
Vad man framför allt saknar vid alla skoldiskussioner i detta land är kultursociologiska perspektiv. Man saknar en framsynt och insiktsfull uppfattning om skolans avhängighet av den sociala utvecklingen, om skolans socialpedagogiska uppgift att lyckligt inordna och anpassa individerna i denna utveckling
