Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/303

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
301
SKOLAN SKALL INPASSA BARNEN I SAMHÄLLET

Skolan skall inpassa barnen i samhälletoch att stegra deras möjlighet av fullvärdigt medlevande i det nya samhället – kort sagt: om skolans ej blott "medel" utan även dess "mål". Skolans "mål" är nu emellertid i alldeles särskilt hög grad en sak, som inte ostraffat kan få lämnas att bestämmas av sig självt eller av traditioner. Skolan måste vara den levande kraft, genom vilken varje ny generation danas för att ta sin plats i ett samhälle statt i oavbruten förändring.

Hos oss ha organisationsfrågor länge legat i förgrunden: fyraårig eller sexårig bottenskola, klassindelning, kursplaner o. s. v. Det är sant, att då folkskolan 1927 gjordes till bottenskola, skedde en sak av djupliggande socialpolitisk verkan, och vid den tiden diskuterades vissa skolans principfrågor, speciellt skolans "demokratisering". Men trots alla ansatser har skolans fortgående demokratisering egentligen endast kommit att betyda, att tillfälle till boklig bildning utsträckts till allt större befolkningsgrupper. Skolan själv har däremot fortsatt att mest tillhandahålla kunskaper efter vissa medelklassbestämda konfektionsmodeller och föga tagit hänsyn till sin viktiga uppgift att fostra och anpassa individerna till den totala livs- och kultursituationen.

För att ställa problemet om skolans "mål" på enklaste och allmännaste sätt kan man fråga: vad är det egentligen för slags människor vi behöva i det moderna samhället och som vi begära att skolan skall ge oss? Böra de vara allvetare eller specialister; formellt tränade eller praktiskt kunniga; auktoritetstroende eller öppna för problemen; historiserande konservativa eller framåtblickande nutidsmänniskor? Framför allt: böra de vara individualister eller kollektivister; skola de vara förtryckta eller fria; ensamma och ängsliga eller tillgängliga och företagsamma; undergivna och lydaktiga redskap i "ledarnas" tjänst eller modiga, myndiga och självständigt tänkande medborgare? Och så vidare. För att avgöra dessa val räcker det varken att lita till tradition eller någon auktoritativ moral. Den ena människotypen är för övrigt icke absolut och i och för sig