Moralism och sociala kunskapertillfälliga och opersonliga sexualförbindelser. Barnn – om de överhuvudtaget få rum i dessa egenartade utopier – skulle få övertas helt av samhället på ett sätt, som en kort tid propagerades i Sovjetryssland men aldrig tillämpades och nu heller icke längre där står såsom idealiskt. – Den moraliska diskussionen nu till dags har stundom starkt släkttycke med den religiösa diskussionen för ett par decennier sedan. Mot de moraliskt "troende" stå de "otroende" lika negativistiskt entusiastiska, som en gång ateisterna – i kraft av en numera uppenbar religiös fixering – då stodo mot de gudstroende.
Vad som sker är emellertid något väsentligt djupare, än moralisterna och antimoralisterna vanligen ana. Det är i sista hand ej fråga om blott en moralisk upplösning eller en moralisk frigörelse, gäller således ej någonting, som i högre grad kan påverkas genom enbart moraliserande predikningar eller antimoralisk propaganda. Och moralisterna kunna vara trygga: moralen såsom sådan består, trots alla påkänningar. Den har starka rötter i sociologiska nödvändigheter. Den återkommer alltid ehuru inte alldeles likadan; den förändras. Men det borde man väl ha lärt sig från historien och från det sociologiska studiet av primitiva samhällen och av kulturer i olika utveckling, att moralen skiftar med förändringarna i samhällets struktur.
Den moraliska upplösningen och den populära diskussionen om denna sak återspegla i sista hand blott anpassningssvårigheterna i en sociologisk omvandling av familjeinstitutionens hela struktur. Denna omvandling framdrives i sin tur av än djupare liggande förändringar i produktionstekniken och därmed i själva betingelserna för mänskligt liv. Detta djupare och även vetenskapligt sannare perspektiv på företeelserna vinner man, om man upphör att betrakta familjen såsom ett av Gud eller människor alldeles fritt valt och instiftat förhållande och övergår till det sociologiska betraktelsesättet, där familjens
organisation framstår såsom en form för mänsklig samlevnad,
