Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
49
FÖDELSEKONTROLLENS UTBREDNING

Födelsekontrollens utbredningdecennierna i takt med den

pågående ekonomiska och sociala omvälvningen börjat göra sig gällande i allt vidare kretsar.

I vilket fall som helst, födelsesiffrorna fortsatte att sjunka. Att detta till större delen berott på en alltmer utbredd användning av preventivmedel och andra medvetna åtgärder för förhindrande av befruktning vid könsumgänge, därom kan knappast tvivel råda. Alla tecken tyda även på en oerhörd ökning av de kriminella aborterna. Av förklarliga skäl finns det inga påtagliga siffror, ty fosterfördrivningarna hemlighållas givetvis i största möjliga utsträckning. Då de i alla händelser säkert måste uppskattas i tusental, sannolikt i tiotusental och måhända åtskilliga tiotusental för varje år – vilket inom parentes sagt inte är någon uppskattning alls utan bara ett angivande av företeelsens storleksordning – och då födelserna nu ha kommit ned i ett antal av under 85,000, börjar fosterfördrivningen bli av väsentlig vikt för nativitetens höjd. För folkhälsan är en utbredd och tills vidare i stor utsträckning av osakkunniga kvacksalvare ombesörjd fosterfördrivning ej utan sina konsekvenser: död, sjukliga komplikationer. sterilitet. o. s. v. Såsom tecken på djupgående familjepsykologiska och socialmoraliska strukturförskjutningar är emellertid fosterfördrivningen måhända än viktigare.


De sista nymalthusianska reformkraven: preventivlagens avskaffande och fosterfördrivningens sociala reglering.

Nymalthusianismens sista stridslinje i vårt land gäller vissa lagstiftningskrav: preventivlagens upphävande samt legalisering och reglering av fosterfördrivningar.

Såsom utvecklingen faktiskt har gestaltat sig, äro dessa reformer påkallade för att häva uppenbara missförhållanden och rena orimligheter. De vinna därför anhängare tämligen oberoende av befolkningspolitisk inställning i övrigt. Vi ha svårt

att se hur en fullt redbar och med de faktiska förhållandena

4. – Myrdal, Kris i befolkningsfrågan.