först grundligt studeras för att slutsatser sedan skola kunna dragas.
Under den sista tidens samhällspolitiska diskussion i Sverige har oavbrutet synnerligen lösa och vetenskapligt ogrundade internationella jämförelser använts såsom tillhyggen i replikväxlingen, vanligen då på det ekonomiska området och därvid även av personer som icke sakna teoretisk skolning. Ofta utan varje ansats till ett mera ingående angivande av alla de olikartade förhållanden som måste vara av betydelse, än mindre ett verkligt studium av de teoretiska orsakssambanden, har man helt enkelt sammankopplat två isolerade förhållanden – t. ex. olikhet i arbetslöshetsprocent eller industriell produktion och viss olikhet i fråga om arbetslöshetspolitik – och däri sökt ett bevis för en viss uppfattning om den ekonomiska politikens verkningar. Även i befolkningsfrågan ha liknande tendenser gjort sig gällande. Professor Brisman har t. ex. från ett konstaterande av att England ett visst år hade det lägsta nettoreproduktionstalet och vidare från ett påstående om att "arbetarna (i England) ha de bästa bostadsförhållandena beträffande rummens antal" dragit den slutsatsen att "man torde sålunda ha omkring 95 procents säkerhet för att bostadsfrågan icke har någon avgörande betydelse för nativiteten"! Att detta reproduktionstal för Englands del är särskilt osäkert, då man i England saknar uppgifter om fruktsamheten i de olika åldersklasserna och att det därtill är i lägre grad jämförligt med hänsyn till den speciella svårighet vid dess bestämning, som ligger i den på grund av krigsförlusterna av döda män rådande övertaligheten av kvinnor i de fruktsamma åldrarna, går Brisman alldeles förbi, likaså hela den icke minst i beaktande av nyssnämnda omständigheter särskilt viktiga frågan, i vad mån de iakttagna skillnaderna äro tillräckligt stora för att vara statistiskt signifikativa. Han beaktar vidare icke att det här är fråga om en utveckling, där således spörsmålet om möjlig inbördes tidsförskjutning de olika länderna emellan är viktigt och måste
