Falska jämförelserutredas, innan jämförelser kunna göras. Än
mindre har han ögonen öppna för hela den mängd av väsentligt skiljaktiga ekonomiska och sociala betingelser i de olika länderna, varav bostadsförhållandena blott utgöra ett av elementen.
Sådana jämförelser äro icke vederhäftiga. Det skulle i själva verket behöva göras en ordentlig upprensning med dessa lättfärdiga försök att på alla områden missbruka internationella analogier. Icke minst ur folkbildningens synpunkt skulle det vara tacknämligt. En sådan upprensning skulle behöva ta utgångspunkt i en klar och djupgående vetenskapsteori. För denna uppgift kunna vi icke ge utrymme i denna volym. Då vi i alla händelser icke själva vilja göra oss skyldiga till liknande hela diskussionen förytligande falskslut, och då vi icke heller ha utrymme för verkligt vederhäftiga internationella jämförelser – vilka ju för de olika länderna skulle kräva t. o. m. mera ingående särundersökningar än den vi här företaga för Sveriges del, eftersom för främmande länder mycket mindre kan tagas för känt – ha vi valt att helt avstå från att redovisa internationella sammanställningar och uteslutande inriktat vår framställning direkt på de svenska förhållandena.
Detta studium måste naturligtvis utgå ifrån en skildring av befolkningsutvecklingen under de båda sista generationerna. På grund av den goda befolkningsstatistik vi ha i vårt land betecknar kännedomen om själva befolkningsrörelserna en fast punkt i vår diskussion. Vi kunna här nöja oss med en kort rekapitulation av kända förhållanden. Svårigheterna börja då det gäller att skaffa sig en föreställning om denna utvecklings aktuella tendens, d. v. s. den utveckling av framför allt fruktsamheten vi under de närmaste decennierna ha att räkna med om inga särskilda befolkningspolitiska åtgärder vidtagas. Befolkningsstatistiken lämnar här en viss ledning i den mån den redovisar skillnaderna i fruktsamhet olika geografiska distrikt, yrkesgrupper och socialskikt emellan. Dessa skillnader måste
