emellertid då studeras i belysning av den olikartade utvecklingen under närmast föregående tid för dessa skilda socialgrupper och under hänsynstagande till förändringar i folkgruppernas levnadsvillkor och familjeinställning.
Det sociologiska problemet ledes så i sista hand ned till den psykologiska frågan om människornas förändrade inställning till barnafödandet. Rörande denna psykologiska fråga bör först framhävas, att den icke får frikopplas från de sociologiskt strukturella och ekonomiskt institutionella betingelserna. Barnbegränsningens problem är därför i första hand ett socialpsykologiskt problem: gäller hur människor reagera i förhållande till en från deras synpunkt given men föränderlig social verklighet bestående i samhällets inkomst- och arbetsfördelningsstruktur, familjeinstitutionens gestaltning och inpassning i samhället och hela mängden av – från de enskilda människornas synpunkt yttre – traditioner, konventioner, levnadsvanor, sociala mönster och allmänt respekterade ideal. Det är här fråga om en växelverkan.
Tyngdpunkten måste därför läggas vid en sammanställning mellan de sociala gruppernas kvantitativt konstaterbara beteende i det hänseende som studeras (t. ex. giftermålsfrekvens. skilsmässofrekvens. fruktsamhet) och den, från de enskilda människornas synpunkt yttre, sociala ramen (inkomst- och levnadsstandardförhållanden, arbetsfördelningsstruktur, mönsterbildande vanor o. s. v). Därmed skall ej vara sagt, att det icke skulle vara av största intresse och innebära en väsentlig fördjupning, om man kunde gå ner till ett mera intensivt studium av hur människorna psykologiskt reagera i dessa stycken och detta ej blott medeltalsmässigt utan även med hänsyn till de individuella variationerna. Ett vederhäftigt studium måste visserligen utgå ifrån kvantitativt konstaterbara massreaktioner men det bör icke stanna därvid: en individuellt differentierande psykologisk "tolkning" vore värdefull.
Underlag för en sådan mera djupträngande psykologisk
