det fanns endast några få husgrupper här och där längs vägen. Lärkorna drillade över deras huvuden i den blekblå luften, och det vimlade av små gula hästhovsörter över de grå lerbackarna, men längs gärdesgårdarna var det grönt nere vid gräsroten.
När de kommit genom porten och trädde in i korsgången, kommo alla nunnorna tågande mot dem från kyrkan, sång och musik strömmade ut genom den öppna kyrkdörren.
Kristin såg helt beklämd efter de många svartklädda kvinnorna med vita linnedok om kinderna. Hon neg djupt, och männen bugade med hattarna tryckta mot bröstet. Efter nunnorna kom en skara unga mör — några voro barn — i klänningar av ofärgad vadmal med svarta och vita, tvinnade bälten om livet och håret flätat och stramt åtdraget från ansiktet med samma slags svarta och vita snodder. Kristin kunde ej låta bli att visa ungmörna ett stolt ansikte, ty hon kände sig förlägen och var rädd för att de skulle tycka hon såg tafatt och dum ut.
Det var så ståtligt i klostret att hon var alldeles överväldigad. Alla byggnaderna kring den inre gården voro av gråsten. På nordsidan höjde sig kyrkans långvägg högt över de andra husen; den hade tak i två höjder och torn på väständan. Gården var stenlagd med stora, flata stenar, och runt det hela gick en täckt gång, vars tak uppbars av vackra pelare. Inne på gården var en bildstod i sten av Mater Misericordiæ, som bredde ut sin mantel över några knäböjande människor.
En leksyster kom nu och bad dem följa med till abbedissans samtalsrum. Fru Groa Guttormsdotter var en hög och stor gammal kvinna, hon skulle ha varit vacker, om hon icke haft så många skäggstrån kring munnen. Hennes röst var djup och liknade en mansröst. Men hon hade ett vänsällt väsen, påminde Lavrans om att hon hade känt hans föräldrar och frågade efter hans hustru och hans andra barn. Till sist sade hon vänligt till Kristin:
»Jag har hört goda vitsord om dig, och du ser klok och väluppfostrad ut, du kommer nog icke att giva oss orsak till missnöje. Jag har försport att du är lovad till brud åt denne välbördige och gode mannen, Simon Andresson, som jag ser här — det synes oss ett gott rådslag av din far och din husbonde att de unna dig att bo här i Jungfru Marias hus en tid, så att du kan lära lyda och tjäna, innan du blir satt till att bjuda och råda. Nu vill jag lägga dig det på hjärtat, att du lär dig att finna din glädje i bön och gudaktighetsövningar, så att du kommer i vana att i all din vandel minnas din skapare, Guds milda Moder och alla heliga, som givit oss det bästa föredöme i styrka, rättsinnighet, trofasthet och alla de dygder du bör utöva, när du skall styra med gods och folk och fostra barn. Så får du också lära här i detta huset att man skall taga tiden väl i akt, ty här har var timme sitt bruk och sin syssla. Många unga mör och kvinnor finna alltför stort behag i att ligga i sängen till
78
