Sida:Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


10
otto von friesen

är 13,7—14 cm. högt och 9,5 cm. bredt. Pergamentet har nu en grönaktig färg, som, om den ej är ursprunglig, kan förskrifva sig från bläcket, som också har en grönaktig skiftning. Skriften är nämligen mot bladets båda längdkanter starkt urlakad af väta såväl på fram- som baksidan. Kolumnen uppnår 8,5 cm. i höjd och 5,8 cm. i bredd. Skriften är anordnad i tolf rader på hvar sida med omkring 23 typer i hvarje rad. Ny afdelning i innehållet markeras gärna med majuskel och påläggning af röd färg.

Det andra bladet öfverensstämmer i storlek väsentligen med det första, bredden är dock omkring en half centimeter mindre. Till färgen är det smutshvitt och ytan är mindre glatt och jämn än på det första. Denna omständighet är det förmodligen som vållat, att stilen — ehuru tydligen skrifvaren är densamme — här är — om också vacker — mindre fast och mjuk än hvad förhållandet är å bl. 1. Bläcket är brunt; vid ny afdelning i innehållet är röd färg pålagd, något som sker äfven äljest. Rubriken är skrifven hel och hållen med rödt. Initialen (F) som följer på denna sträcker sig öfver två rader och är utsirad med röd färg och en hel del konturornament. Genom fukt och slitning är i synnerhet skriftens öfversta parti — de fyra första raderna å hvarje sida — ganska illa medfaret och delvis äro bokstäfverna nästan utplånade. För öfrigt gäller i hufvudsak hvad som ofvan är sagdt om blad 1.

Båda bladen äro nu bundna tillsamman i ett litet band med rygg och hörn af pergament och på första pärmen tryckt titel: Äldre Vestgötalagen, 2 Blad.

Palæografiska och ortografiska anmärkningar.

  • a har stapelns öfver öglan uppskjutande del i regeln kort; stundom ligger öglans öfre anslutningspunkt så högt upp på stapeln, att endast en nästan omärklig del af denna når öfver. Stapeln är än vinkelböjd — i så fall ungefär vid midten eller ofvanför — än rak, än försedd med en åt venster öfverliggande hårfin spets än icke. Stundom har stapeln en diagonal riktning uppifrån venster nedåt höger.
  • b har i regeln liksom k h k þ klufven topp. Hos h och särskildt ofta hos þ begränsas dock stundom toppen af en rak