Den här sidan har korrekturlästs
11
vår älsta handskrift på fornsvänska
- i diagonal riktning nedåt vänster löpande streck som stundom öfverskrider stapeln till höger. Stapelns öfversta del är ofta förtjockad vare sig toppen är klufven eller hel.
- c är väl skildt från t, ehuru det liknar denna bokstaf ganska mycket. Öfre penndraget i c är nämligen tjockare och starkare nedåtlutadt samt är endast sällan ansatt till vänster om nederdelen och i så fall endast obetydligt.
- d har icke vertikal stapel utan diagonal. Denna afslutas ofta af ett hårtunnt snedt nedåt vänster löpande streck. Stundom löper stapeln ut i en något åt höger böjd spets.
- ð: grundformen är det ofvan beskrifna d i dettas olika varianter; »strykningen» är identisk med förkortningstecknet, alltsà viggformad med de båda yttersta partien hårfina och det mellersta starkt förtjockadt.
- f-typerna äro tvenne: vanlig och anglosaxisk. Den senare har regelbundet sidoelementen dragna i två drag. Någon gång ser det dock ut, som om en början vore gjord till den efter 1200-talets midt allt vanligare seden att förbinda båda sidoelementen med hvarandra för att kunna skrifva hela typen i blott två drag; så t. ex. bl. I rad 2 toꝼt, bl. 2 v. rad 1 tolꝼtar. Handskriften är dock på dessa båda ställen starkt sliten. En närmare granskning af den visar ock, att vi här ha att göra med tredragstyper, hvilket f. ö. till och med — om ock med någon ansträngning — kan ses å facsimilet.
- g är skrifvet på olika sätt. Dels är hvardera öglan dragen i två streck, hvilka alla tillsammans bilda en 8-liknande figur, som blir g-typ därigenom att ett tunnt diagonalt streck genomdrages nedifrån vänster upp mot höger. Öfre öglan för- ses därpå till höger med ett horizontalstreck: se t. ex. bl. 1 r. rad 4 æng. Vanligare är dock att typen bildas annorlunda. Man ansätter först pennan uppe till vänster, drar så nedåt höger en s-formigt böjd linje med starkast tryck på midten; denna kompletteras därpå med en väsentligen horizontal streck nertill och upptill en båglinje med den konkava sidan inemot den först dragna linjen; slutligen dras en tunn diagonalstreck som afslutning på den nedersta strecken och vid högra sidan af öfre öglan anbringas en kort, vågrät linje vanligen i samband med första stapeln på en följande typ: se t. ex. bl. 3 r. rad 12 leggi.
