Den här sidan har korrekturlästs
12
otto von friesen
- h: se ofvan under b!
- ı är ofta ofvantill försedt med en tunn diagnostisk streck (accent).
- k: jfr ofvan under b!
- l: jfr ofvan under b!
- p har öglan gjord i två penndrag. Möjligen dock i ett hos bl. 2 r. rad 12 tapaz.
- r-typerna äro två: r och ꝛ; den senare användes efter o t. ex. bl. 2 v. rad 8 fioꝛa; däremot ej efter ø t. ex bl. 1 v. rad 2 øra.
- s-typerna äro likaledes två: ſ och s; sistnämda typ förekommer endast bl. 1 r. rad 3: acrs. — I ſſ har första typen kortare stapel än den andra. — Ett egendomligt monogram af ſ och k är ƙ; detta brukas alltid som tecken för sk utom bl. 1 r. rad 6 Skuldum, där S brukas för att ange början af nytt innehåll.
- t: jfr ofvan under b!
- y’s förekomst är något oviss: bl. 2 v. rad 4 torde man dock böra läsa y, ehuru det är möjligt att nedstreckt aldrig varit längre än hvad nu synes; har det ej det, torde här böra läsas bvriaz, jfr nedan s. 26!
- z har alltid en vågrätt tvärstreck, som skär den diagonala stafvens midt.
- þ: om stapeln se ofvan under b; sidoelementet tycks än vara gjordt i ett penndrag, så t. ex. bl. 1 r. rad 8 þıngı än i två — liksom vid p — bl. 2 v. rad 7 þrıðıa.
- æ har både som majuskel och minuskel e-elementet representeradt af samma viggliknande figur, som ofvan är beskrifven under ð och som dessutom tjänstgör som förkortningstecken.
- o-typen är öfverallt, där den är fullt oskadad, helt genomstruken af en tunn diagonal streck, som på båda sidor når utanför o-elementets oval. Bl. 2 r. rad 2 har den tunna strecken möjligen — dock är detta mycket osäkert, då handskriften här är hårdt sliten — upptill haft en viggliknande form lik den i æ.
