De Franske tilstå sjelfve, at de redan för 200 år sedan utgjorde et antal af vid pass 20 Millioner[1] och at de ännu ej hinna högre.[2] Der emot beskrifver Tacitus det nu så tätt bebodda Tyskland, nästan som en ödemark. Altså kommer det mycket an på omständigheter, om Folk-hopen i et Land verkeligen växer: men Förtekningar på födda och döda visa bäst, hvar til Naturen sjelf är benägen.
Graunt, Petty och Maitland[3] hafve fallit på mycket skiljaktiga utslag uti deras uträkningar öfver Folkets tiltagande myckenhet i Ängland, hvilket ej bör förefalla underligt, emedan den ena har allenast haft några små Landt-församlingars Förteknngar at tilgå: en annan har grundat sin uträkning på antalet af födda och döda i London och andra stora städer, hvarest en tiltagande handel och rörelse årligen inlåckar en myckenhet främmande, som på ganska kårt tid fördubblar invånarenas antal: en annan åter har mäst litat på ännu ej fyllest utrönta meningar eller gissning. De instämma likväl alle, at oaktadt Krig och Päst, som åtskilliga gångor gjordt stor skada, har likväl hopen i förra åra-hundradet märkeligen förkofrat sig. Graunt utsätter förmeringen til dubbelt antal på Lands-bygden, inom 280 år. Derham[4] har af många församlingars och flera års förtekningar funnit, at för 100, som dö på medelmåttigt sjukliga år, födas gemen-
- ↑ Dictionaire de Moreri, Article France.
- ↑ D'Alemberts nyligen hållna Tal, då han intogs uti Academie Françoise.
- ↑ Deras skrifter äro namngifne uti första och andra stycket af dessa anmärkningar.
- ↑ Physico Theol. L. IV. Cap.?
