Tell». »En klarare, friskare, känslofullare, mera äkta nordiskt
öppen och klangrik tenor har säkerligen aldrig ljudit från den
svenska skådeplatsen. Denna stämma, som, då den användes
i talet, ingenting målade, ingenting uttryckte, och som hade
så brådtom att komma ifrån detta, liksom han själf känt sin
oförmåga, — hur smältande lät den icke i sången! Det var
icke allenast det materiella välljudet som smekte örat, ehuru
detta till största delen väl bidrog till det mäktiga intrycket,
det var som om sångarens själ hade valt endast detta
uttrycksmedel för att kunna yppa allt hvad den kände, allt hvad den
drömde och anade, och som om den föraktade eller icke
förmådde uttrycka sig på vanliga människors vis, — på annat
sätt hade man svårt att förklara den fullständiga metamorfos
som försiggick med den sjungande Olle Strandberg, jämförd
med den talande». (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».)
Den 29 maj 1869 hade han sin afskedsrecett på Kungl. Stora
Teatern, hvarvid han utförde Josefs roll i »Josef i Egypten».
Efter sin afgång från scenen blef han medarbetare i Post- och
Inrikes Tidningar, hvars redaktör då var hans bror, skalden,
och denna befattning innehade han till sin död, som
inträffade i Stockholm den 21 juni 1882. — Gift 1. den 12 maj
1846 med den tidigt bortgångna dramatiska skådespelerskan
Aurora Wilhelmina Österberg, anställd vid Kungl. Teatern
1846—1850, »en af den svenska scenens älskligaste konstnärinnor»,
berömd lika mycket för sin sällsynta fägring, som för sitt
talangfulla spel, död i sitt 24:de år, den 12 aug. 1850; 2. med
operasångerskan Albertina Josefina Charlotta Linderoth.
Lars Gustaf Kinmansson. K. T. 1 juli 1843—30 juni 1847. K. T:ne 1 juli 1863—30 juni 1881.
Född i Stockholm den 15 april 1822 (son af den framstående skådespelaren vid Kungl. Teatern Lars Adolf Kinmansson och Hedvig Dahlström). Elev den 1 febr. 1840, antogs han till skådespelare 1843, men efter 4 års anställning vid den kung» liga scenen öfvergick han år 1847 till Mindre Teatern, hvars styresman Torsslow då var. Där kvarstod han till 1863, då han samtidigt med denna teaters försäljning öfvergick till den kungliga teaterinstitutionen, vid hvilken Kinmansson sedermera var fästad till år 1881, då han afgick från scenen.
