mäktig, ådagalade han ännu under de senaste åren af sin lefnad tydligt och klart i det drastiska sätt, på hvilket han utförde väfvaren Spoles roll i »En midsommarnattsdröm». Bland de roller som han för öfrigt utförde på de kungliga teatrarna må anföras: Dupuis i »Ett hem». Doktorn i »Doktorns marionetter», Pont-au-Choux i »En bengalisk tiger», Thirion i »En papperslapp», titelrollen i »Herr Perrichons resa», Magister Bruus i »Blommor i drifbänk», Olderman i »Smädeskrifvaren», Botvid i »Bröllopet på Ulfåsa», Jemmerling i »Advokaten Knifving», Majoren i »Majorens döttrar» och Formichel i »Familjen Benoiton».
Robert Broman var en skämtsamt anlagd natur, som isynnerhet i sina yngre dagar var mycket fallen för upptåg på scenen. En för honom i detta afseende ganska karakteristisk historia berättas från hans anställning hos Torsslow, som under somrarna spelade på gamla Djurgårdsteatern. I ett af de stora skådespel som där gåfvos, hade man, för att framställa en krigshär på scenen, låtit måla en sådan på fonddekorationen; för öfrigt fingo de aktörer, som ej hade någon roll i pjäsen, tjänstgöra som soldater. Broman var en bland dem. En afton, just som fru Torsslow höll på att utföra en högtragisk scen i truppernas åsyn, märkte hon ett oförklarligt fnissande i salongen, hvilket snart öfvergick till högljudt skratt. »Hvad i all världen skrattar publiken åt? Ar det något i olag med min toalett?» hviskade hon till de närmast stående på scenen. »Nej», svarade en af de medspelande, »det är bara Broman, som går och bjuder de målade gubbarna på snus» ...
Han afled i Stockholm den 25 sept. 1874. — Gift den 1 sept. 1837 med skådespelerskan Augusta Wilhelmina Haglund (död den 23 juni 1874). En dotter till makarna Broman, skådespelerskan Amanda Broman, blef år 1857 gift med litteratören, s. m. intendenten vid Kungl. Stora Teatern, Frans Hedberg.
Charlotte Bournonville. K. T. 1 juli 1857-30 juni 1858. K.
St. T. gästspel 6 juli 1866.
Född 1833. Dotter af hofbalettmästaren vid det Kongelige Teater i Köpenhamn August Bournonville och Helena Fredrika Håkansson. Sedan hon år 1856 studerat sångkonsten för professor Lamperti i Milano, blef hon fast anställd vid vår operascen den 1 juli 1857, men kvarstod där endast ett spelår,
