där, i den stora världsstaden, väckte icke så litet uppseende, och kom henne att skörda bifall vid uppträdande inom enskilda, tongifvande kretsar. Sålunda var hon bl. a. inbjuden af den store mästaren Rossini att vid en af hans enskilda fester sjunga Rosinas aria i »Barberaren i Sevilla», hvarvid den berömde kompositören visade henne den sällsynta hedern att själf sköta ackompanjemanget. Rossini, som eljes var synnerligen sparsam på beröm, komplimenterade den unga begåfvade sångerskan och gaf henne det vackraste erkännande
»Wilhelmina Gelhaar hade af naturen två viktiga fördelar, en icke vanlig fägring och en välklingande, klar och böjlig stämma, som inom kort banade henne väg till en ganska omfattande repertoar. Arten af den begåfning, hvarmed naturen utrustat den unga sångerskan, hänvisade henne egentligen till opera-comiquen, äfven om man på hennes repertoar träffar roller af allvarligare skaplynne. God skådespelerska i den glada, skalkaktiga genren, lyckades hon bäst i sådana uppgifter som Katarina i »Kronjuvelerna», Adèle i »Svarta dominon», Rosina i »Barberaren i Sevilla», och Berta i »Nürnbergerdockan», hvars första framställare hon var på vår scen. Hon uppträdde likväl äfven som Susanna i »Figaros bröllop», Anna i »Hvita frun», Adina i »Kärleksdrycken», Marie i »Regementets dotter», Isabella i »Robert», Leonora i »Stradella» m. fl. roller, och särskildt som Susanna i »Figaros bröllop» väckte hon stort och berättigadt bifall genom den blandning af yster skalkaktighet och djup känsla som hon visste att inlägga i denna svåra och mycket fordrande uppgift, för hvilken hennes personlighet dock i hög grad ägnade sig». (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».)
Till hennes öfriga mest framstående partier torde räknas Zerlina i »Fra Diavolo» samt Rose Friquet i »Villars' dragoner» och Markisinnan i »Drottning Elviras saga», hvilka båda sistnämnda roller hon utförde vid dessa operors första upptagande här. Tvifvelsutan kan om Wilhelmina Gelhaar sägas, att hon med sin höga, välljudande koloratursopran, sin dramatiska talang, sin fägring och sitt lifliga temperament var en af de yppersta subretter som vår operascen ägt. Hon lämnade emellertid scenen redan vid 29 års ålder för att inträda i äktenskap med d. v. ministerresidenten i Madrid, förutvarande förste
