Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

stora kaffebordet; skaran förspreds och blev till ljusa färgklickar på stigar, på planerna och vid snåren däromkring. Endast de två gamla damerna, som tittade ned och ivrigt virkade, sutto kvar. Alltjämt blickade de ned, när Cello med döden i sitt hjärta vid värdinnans sida gick upp på rummet till sina väskor.

Just som värdinnan avlägsnade sig i korridoren, uttalande en vänlig förhoppning, att herr Erlandsson skulle trivas på Koludden, blev det alldeles mörkt i Cellos rum. En våldsam knall följde. Först lät det som om ett par järnvägslaster stångjärn kastats ned på en cementgård från fem våningars höjd; därefter rakade och hasade det som när koffertar eller lårar dragas över en vind. Smattrande, frusande och skvalande följde så ett skyfallsliknande regn. Med detta buller av en ursinnig och av hetta överretad natur, blandade sig ett annat ljud, som kom från bottenvåningen. Skri, fras av kjolar, trampandet av fötter hördes en lång stund i pensionatets hall.

Ibland blir man fortare bönhörd än vanligt, tänkte Cello. Om man nu skulle passa på att titta på den skarpe och imponerande stationsinspektoren, medan han torkar glasögonen.

Och han vandrade sakta utför trappan, men hade knappast hunnit ned i hallen, förrän de livsfriska systrarna Dykare mötte honom under larmande rop:

— Å, här är den rätte väderspåmannen! Här ha vi honom! Han skulle egentligen bäras i gullstol!

Cello bugade, artig och förskräckt, varefter han med blicken letade efter stinsen. Då fick han syn på denne i den lilla salongen innanför. Stationsinspektoren satt sakta gungande i en liten löjlig amerikansk gungstol, som endast kunde åstadkomma korta knyckar. Pincenén höll han i handen, och journalisten upptäckte genast, att den imponerande mannens ögon tedde sig milda och fjärrskådande såsom aposteln Johannes' blickar.

Han var alltså inte skarp och farlig, tänkte Cello. Han är bara en artig humbug, och kanske vi skall bli goda vänner.

Asterisk.svg

Aftonmåltiden intogs under avmätt glam, ty ännu ramlade och dundrade åskan, fastän på något längre avstånd. Oavlåtligt

103