Hoppa till innehållet

Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

terades just nu för en del av gästerna. Cello kände något medlidande med honom, när värdinnan spelade upp sin långa melodi:

— Fröken Gullan Dykare — fru Holmer — fröken Sonja Dykare, en syster till fröken Gullan Dykare — fröken Pylman — fröken Andersson…

Den nye manlige gästen kunde vara fyrtio men behövde icke vara mer än trettio år. Han var till växten något under medellängd, ganska bredaxlad och med stora fötter och stora händer, de senare ganska vita och rörliga. Hans huvud var emellertid icke stort utan snarare litet, tämligen blekt, och det mörka håret var tätt klippt vid tinningarna. Ögonen voro bruna och snabba, munnen liten, och ovanför denna syntes en kort, mörk mustasch. Den nykomne gästens dräkt granskade Cello icke så noga, men han erhöll ett ovisst intryck av densamma, utom beträffande halsduken, som lyste med starka och djärva färgklickar. Han kunde vara en montör, någon sorts arbetsförman, en ingenjör, men kanhända en artist, tyckte Cello, som ibland inbillat sig, att han riktigt förmådde avläsa människors yrken i anleten, åtbörder och klädedräkt.

— Arkitekt Gren, presenterade värdinnan i detsamma.

Cello tog ett par steg framåt, fångade ett par snabba bruna blickar med sina och ett generat leende från den nykomne, som tydligen plågats något under presentationsduschen.

Man känner sina pappenheimare, tänkte Cello, och bugade sig artigt, nöjd med att ha ställt något så när rätt diagnos.

Sedan herr Gren packat upp bagaget, lovade Cello honom att visa de närmaste omgivningarna, och han uppfyllde även sitt löfte. Han utpekade för den nye pensionskamraten den vackra insjön, båtarnas belägenhet vid stranden, stengrottan i skogen och domareringen på ängen.

Han fann för övrigt herr Gren tämligen ordknapp, men ibland kunde denne hastigt flina till och titta sig omkring med flackande ögon, varför Cello, rätt träffsäker i sitt omdöme, genast ställde den nya diagnosen på en i grunden skämtsam, men genom arbete för tillfället uttröttad person.

På eftermiddagen voro de tre herrarna en liten stund tillsammans och utbytte tankar, sittande på en soffa utanför trappan.

122