för dig, gamle Löv, som är finsmakare på pekoral.
— Går han i den djupa stilen med sammetskyssar och hjärtats violer eller är det i den överdådiga, frågade den knarrige Löv med kännarmin och en djävulsk glimt i ögat.
— Han går, vid Sappörens raseri, i marschtempo. Taratam, taratam. Den är helt enkelt förbannesiskt rolig. Åhåjaja!! Fick du fylleristatistiken eller hur gick det?
Bengt bad dagen därpå med oskyldig min att få se på dikten, ty han undrade vart den tog vägen, men notischefen tycktes bli gripen av en slags sinnesförvirring, när han lyssnade till framställningen. Den hetlevrade lille mannen pekade häftigt på fyra pappershögar, var och en försedd med en brevpress av gjutgods, pekade därefter på en femte papperspyramid, två decimeter i tjocklek, som reste sig rakt under hans näsa, kliade sig så i håret och utbrast:
— Vid Ormens bakhuvud! Jag har inte tid att se efter! Jag vet inte var den ligger. Blicka med edra salamandrariska ögon karl, och se arbetshärden! Hur ini Helvetius skall jag kunna hålla reda på dikterna också? Men den var för övrigt ingenting att se på; gick i en trumpetisk anda. Är herr Erlandsson också finsmakare på pekoral?
Junker Morgonröd var försvunnen såsom genom en fallucka.
Bengt Erlandsson letade i dagarna tre, men varken i notischefens pappershögar eller i papperskorgen kunde han återfinna sin heta ungdomslängtan. Han förbannade livets råhet och dess representanter på redaktionen, men han gav ändå icke tappt, utan skrev alltjämt i hemlighet på en samling dikter, i hopp om att det en gång skulle dagas. Han famlade fortfarande efter stjärnan, fastän han för länge sedan borde ha förstått, att han endast ägde lusten att nå den, men alldeles saknade förmåga eller styrka att hinna den.
Under tiden hade situationen för herr Erlandssons följeslagare, den gamla violoncellen, blivit en helt annan. Efter att länge ha stått oanvänd och tyst i sin vrå, började instrumentet nu att få följa med ut i sällskapslivet, där man särskilt i en familj, som Erlandsson ofta gästade, roade sig med att göra litet musik. Husfadern i denna familj, som var direktör för en mindre teknisk
9
