skräckinjagande skrud av i läder infattade glasögon och väldiga djurskinn, väntade på den tjänande brodern i det mörkblå chaufförlivréet med de förgyllda knapparna. Syntes någon gång den mäktige mannen i själva lokalen, tedde han sig liten, trind och snabb, bar guldbågade glasögon och rund näsa, under vilken ett par gråblonda tandborstmustascher stodo ut. Han kom som ett blixter och gick som ett blixter, omgivande sig med ett moln av makt och affärshemligheter, välsignande utan ord och rörelser, under det prästmannen Anker predikade och predikade.
Just när Cello i dag skulle träda in i lokalen för att där sammanträffa med Karl Ludvig, fick han i förstugan se en skymt av Översteprästen, och han blottade ödmjukt sitt huvud medan denne gick förbi, lika trind, livfull och rapp som förr; Cello kunde verkligen icke i hans anletsdrag läsa några profetior om kommande olyckor utan snarare motsatsen.
Men när han steg in genom tempeldörren, greps han av en ängslig stämning.
Genom det stora och breda fönstret i lokalen föll ett blått, ödsligt ljus över Ankers vitkrulliga huvud, över den krumma näsan och de blinkande små bruna ögonen. Tempeltjänaren var iförd lång redingote, vars skört delades av stolen, varigenom det svarta tyget böljade liksom en kåpa. Framför honom stod en skål, varur en rökpelare steg upp, sedan han nyss själv uppfriskat glöden i den cigarrett, som utgjorde eldhärden på altaret, och runt omkring honom pinglade nästan hela tiden telefonapparaternas små mystiska klockor.
Till vänster om pastor Anker syntes en del av den bleka församlingen, i vilken märktes Kanslisten, Bärareåldermannen, Direktören, Sjökaptenen, v. Häradshövdingen, Tegelmästaren, Montören, Majoren och Bokhandelsmedhjälparen.
På höger sida syntes den dystra raden av övriga vid mässan närvarande personer, nämligen Symaskinsagenten, Folkskolläraren, Kyrkogårdsvaktmästaren, Konstanmälaren, Cigarrhandlaren, Greven, Trestegshopparen och Begravningsentreprenören.
Cello upptäckte Karl Ludvig, som förrättade sin andakt stående mellan Symaskinsagenten och Kyrkogårdsvaktmästaren; den runde vännen hade i handen en liten portfölj, som kunde tagas för en
163
